"Jag kommer aldrig tillbaka hit igen". SĂ„ lĂ„ter det ofta nĂ€r smĂ„stadsmĂ€nniskan ska bli storstadsbo. Nya möjligheter och det livliga stadsbruset lockar den som har bott i samma lilla samhĂ€lle hela sin uppvĂ€xt. En enda dag pĂ„ Ă„ret kan man tĂ€nka sig att hitta tillbaka till sitt gamla liv. PĂ„ juldagen, nĂ€r det Ă€r hemvĂ€ndarkvĂ€ll pĂ„ âStattâ, Ă€r allt som vanligt igen.
Att komma frĂ„n den lilla bruksorten och börja arbeta extra i storstaden var för mig som en smĂ€rre kulturchock. HĂ€r spelade man padel pĂ„ lunchen, Ă„kte skidor i Alperna pĂ„ vintern, slĂ€ngde sig med begrepp som âgröna linjenâ och diverse gatunamn som om det vore en sjĂ€lvklarhet för gemene man. Det var personer som inte hade upplevt bruksortsmentalitet eller att hamna bakom en Epa-traktor pĂ„ en enfilig landsvĂ€g. De levde i sin egen lilla vĂ€rld â Stockholm.
Under förra Ă„ret hade Stockholm för första gĂ„ngen pĂ„ femton Ă„r inte störst befolkningstillvĂ€xt bland Sveriges kommuner. Denna statistik kan naturligtvis ha flera förklaringar â men tendensen att vĂ€nda blicken frĂ„n storstaden, ut i landet, tycker jag mig sjĂ€lv mĂ€rka av i sĂ„vĂ€l det vardagliga livet som i politik och media. Helt plötsligt intresserar sig den inbitne stadsbon för landsbygd, glesbygd och bruksort. Förmodligen Ă€r det inte traditionella decentraliseringsideal som ligger bakom detta. Det senaste Ă„rets utveckling, med distansjobb och hemmasittande, har gjort att man upptĂ€cker sĂ„dant man saknat i stan. Helt plötsligt Ă€r gummistövlar och svampplock trendigt och InstagramvĂ€nligt.
Ăven politikerna verkar ha noterat att det finns en vĂ€rld lĂ„ngt utanför tullarna, dĂ€r det dessutom finns röster att plocka inför kommande riksdagsval. Problemet Ă€r att missnöjesröstare pĂ„ landet och politiker frĂ„n Stockholms innerstad inte talar samma sprĂ„k. Kontrasterna mellan stad och land Ă€r för stora.
Ofta lyckas inte politikerna i Stockholm med översÀttningen av sina budskap, eftersom det som Àr en het potatis i storstaden ofta Àr en icke-frÄga ute pÄ landet. "Lantisarna" ser rakt igenom att politikerna inte har en verklig förstÄelse för livet pÄ landet och resultatet blir i stÀllet ett Stockholmsförakt. För att vÀnda pÄ vad en viss moderat ungdomspolitiker sa en gÄng i tiden: lantisar Àr kanske smartare Àn stockholmare?
En lyckad landsbygdspolitik krÀver förstÄelse för mÀnniskorna som bor dÀr. Allt annat genomskÄdas och uppfattas endast som arrogans. Det gÄr inte att applicera innerstadsperspektivet pÄ ett helt land och det gÄr inte att lura lantisarna.
Oavsett om vurmen för landsbygden Àr en övergÄende trend eller rent utav en politisk taktik, kvarstÄr faktum att allt fler fÄr upp ögonen för livet utanför stÀderna. Fler förstÄr att det finns möjligheter Àven dÀr och att man inte mÄste flytta till Stockholm för att lyckas. Kanske fÄr smÄkommunerna snart börja rusta för att hemvÀndare blir ÄtervÀndare och stannar för gott.
Rebecka Undén Àr fristÄende skribent.