Det är lätt att missa vad som i övrigt påverkar svenskarnas tid på jobbet: exempelvis den generösa föräldraförsäkringen, längst i Norden om lägstanivådagarna räknas in.
Den nya arbetsdagen gryr. Vi är mitt i den välsignade (men korta) tiden på året då man inte vill slå tillvaron på käften. Därför kunde inte tidpunkten för Socialdemokraternas partikongress och dess hetaste debattpotatis vara bättre. Partiet har nu klubbat en linje där arbetstiden ska kortas – men att frågan som utgångspunkt överlåts till arbetsmarknadens parter.
När man upptäcker att man inte heller detta år hann sniffa ordentligt på häggen och syrenen är det lätt att vilja utbrista i ett: ”Vi vill ha sex! Vi vill ha sex! Vi vill ha sex timmars arbetsdag!”
Det blir mer grumligt så snart argumentationen kring 35-timmars arbetsvecka med bibehållen lön skärskådas. Den arbetsgrupp inom S som har förespråkat förslaget har genomgående hävdat att svenskarna arbetar mer än jämförbara länder.
Den lagstiftade normalarbetstiden om fyrtio timmar har inte förändrats sedan 1973. Men svenskarnas tid på arbetet har inte varit oförändrad sedan dess. Det är lätt att missa vad som i övrigt påverkar svenskarnas tid på jobbet:
- fler röda dagar än de flesta europeiska länder
- generösa regler kring VAB och sjukfrånvaro, studier, permission och tjänstledigheter
- långa semestrar, halvdagar och klämdagar
- den generösa föräldraförsäkringen, längst i Norden om lägstanivådagarna räknas in
Det kan förstås finnas andra skäl att sänka arbetstiden. Ett vanligt argument är att produktiviteten och tillväxten kommer öka när arbetstagarna mår bättre och stressar mindre. Det skulle alltså inte spela någon roll om svenskarna jobbar mycket eller lite – varje timma som arbetsveckan reduceras med kommer ändå betala sig.
Det här med att svenskarna arbetar mer än våra kollegor i utlandet tål inte närmare granskning.
Vad de socialdemokrater som önskar arbetstidsförkortning då glömmer är att Sverige redan präglas av en hel del frihet för individen och det fria näringslivet. Den som är sugen på att bestämma själv över sin arbetstid har stora möjligheter därtill.
Omställningsstöd, studiestöd, förenklade regler för småföretag, lågt minsta aktiekapital för den som startar eget. Om nu produktiviteten kan öka och därmed lönen bestå för den som jobbar smartare under färre antal timmar står otaliga branscher redo att ta emot nya egenföretagare. Det står var och en fritt att själv pröva om argumentationen stämmer.
Men Socialdemokraternas och LO:s främsta förhoppningar på framtiden tycks vara att gemensamt överreglera så mycket som möjligt. Att förkorta arbetstiden för alla branscher påstås därför vara en jämlikhets- och jämställdhetsfråga.
Tänker Magdalena Andersson gå ned i tid som Socialdemokraternas partiledare? Sänkt arbetstid kan ha nyttor, men det kostar ju också.
Det finns yrkesroller, inte minst inom offentlig sektor, där stressen och sjukfrånvaron är hög medan lönen är låg och flexibiliteten obefintlig. Men den som tvingar alla arbetsgivare att minska arbetstiden för sina anställda med bibehållen lön, den kommer ofrånkomligt att möta en stor BNP-sänkning – och enorma sysselsättningsproblem.
Då minskar den gemensamma pott av pengar som kan användas till att finansiera arbetsmiljöförbättringar för de som behöver det mest.
Karin Källström är fristående centerpartistisk skribent på Liberala Nyhetsbyrån