Det är dags för Europa att helt kapa sina energiband med en opålitlig leverantör, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, när kommissionen presenterade sin färdplan att helt avveckla unionens import av rysk energi senast – 2027.
Europas kraftigt minskade köp av rysk naturgas är en bra sak. Ryssland får mindre pengar som det kan lägga på att döda ukrainare. Den delvis förlorade europeiska marknaden kostar den ryska statsbudgeten uppskattningsvis 250 miljarder kronor årligen. Det motsvarar cirka 15 procent av det som Ryssland avsätter till militären. De minskade gasköpen betyder också att Moskva förlorar ett politiskt påtryckningsmedel på Europa.
Detta kan bli både bättre och sämre. EU har ännu inte fasat ut den ryska gasen och övrig rysk energi. Under 2024 importerade tio EU-länder rysk gas, tre medlemsländer köpte rysk olja medan sju länder köpte ryskt anrikat uran eller ryska tjänster på området. Unionens totala import av rysk energi ökade också under förra året jämfört med 2023.
I dagsläget har EU ett mål om att göra sig av med all denna import till utgången av 2027. Men det är just ett mål och inte bindande lag. I förra veckan presenterade EU-kommissionen en sådan färdplan med stegvisa förbud. Hur länder som Ungern och Slovakien kommer att ställa sig till detta är minst sagt osäkert men det finns idéer för att hitta en lagteknisk lösning som kommer runt deras veto.
Men utvecklingen kan även gå i motsatt riktning. Flera medier, däribland Reuters, har på senare tid berättat om amerikanska planer att låta Ryssland återuppta stängda gasleveranser till Europa om det ingår fredsavtal med Ukraina. Amerikanska aktörer kan köpa in sig i bolag som äger pipelines. En annan lösning är att de köper gasen och säljer den vidare som amerikansk.
Alla dessa läckor kan uttrycka förhoppningar som ligger en bit från verkligheten. Men de kan även spegla uppriktiga avsikter från USA:s ledning. Donald Trump säger emellanåt att han önskar ett slut på kriget så att han och Putin kan göra affärer. Och det lär finnas europeiska aktörer – och inte bara de vanliga misstänkta Ungern och Slovakien – som gärna hoppar på det här tåget om det körs av USA.
När allt kommer omkring har den här typen av idéer redan diskuterats i Europa. Ett förslag som drevs hårt förra året var att europeiska länder skulle köpa naturgas från Azerbajdzjan som i sin tur köpte den av Ryssland. Slutköparna kunde då hävda att gasen var azerisk samtidigt som ryssarna kunde öka sin försäljning och tjäna pengar. Och transporten skulle ske via den ledning som går över ukrainskt territorium.
Donald Trump säger emellanåt att han önskar ett slut på kriget så att han och Vladimir Putin kan göra affärer.
Det hela begravdes när Ukraina sa bestämt nej till att medverka till försäljning av denna öppet ryska eller låtsas-azeriska gas. Men hoppet lever kvar hos européer och andra som gärna gör affärer med Ryssland. Det handlar om stora pengar och stor lockelse.
En sådan utveckling måste motarbetas. Oavsett vilka fredsuppgörelser som ingås i en framtid måste ett diktatoriskt Ryssland hållas fattigt, med minsta möjliga utrymme att underhålla en krigsapparat. Det ska vara stopp för nygamla affärsrelationer som tar europeiska politiker som gisslan och ger svängrum till inflytelseagenter som lobbar Rysslands intressen i Europa.
Den ryska regimen har fått många chanser till fredlig samexistens med sin omvärld via ekonomiskt utbyte. Den ska inte ha några fler. Det är fullt motiverat med ett slut på all handel med Ryssland men ett givet första steg är ett slut på köp av rysk energi.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen