Vi lever i en värld där minnet ofta är kort och desinformation sprids allt snabbare. Snart finns det inte längre några människor som överlevt Förintelsen som kan vittna för nya generationer om sina erfarenheter av nazismens brott mot mänskligheten.
Därför var det mer än välkommet när regeringen Löfven efter valet 2018 meddelade att man avsåg att inrätta ett svenskt museum om Förintelsen. Sedan dess har många röster höjts för att det bör placeras i Skåne. Den utredning som regeringen tillsatte har också slagit fast att man bör överväga ”en plats för museet som knyter an till Sveriges historia i relation till Förintelsen”.
Utredningen har även föreslagit en lösning som innebär att Förintelsemuseet har huvudsäte i en stad och bedriver verksamhet i andra städer genom en samverkan mellan flera lokala museer. Med de utgångspunkterna hade just Skåne varit det självklara valet.
Det var skånska kuststäder som Malmö, Landskrona och Helsingborg som först tog emot de människor som räddades eller lyckades fly från nazisterna. Vid krigsslutet förvandlades Malmö museum till en flyktingförläggning för de människor som kom med de vita bussarna från koncentrationsläger ute i Europa. Ingen annanstans i Sverige finns en så stark koppling till Förintelsen och dess överlevare som i Skåne.
Dessutom finns det ytterligare skäl till varför ett Förintelsemuseum skulle göra störst nytta i landets södra delar. I dag finns det i och omkring Malmö en stor muslimsk befolkning med rötterna i Mellanöstern.
Dessa unga växer upp med och präglas av den konflikt som pågår i föräldrarnas hemtrakter och till följd av det har det antisemitismen vuxit. Behovet av kunskap och förståelse för att bekämpa denna utveckling är stort. Ett Förintelsemuseum hade kunnat göra skillnad.
Ändå valde regeringen att, på Förintelsens minnesdag 27 januari, på Dagens Nyheters debattsida meddela att Förintelsemuseet placeras i Stockholm – ett ogenomtänkt och därför helt felaktigt beslut.
I Stockholm finns sedan tidigare Judiska museet och Forum för levande historia. Dessutom ligger alla statliga centralmuseer utom fyra i Stockholm. Samtidigt betalar alla svenskar skatt som går till de statliga museerna och den fria entré som många av dem erbjuder.
Att exempelvis Livrustkammaren, Vasamuseet eller Nationalmuseum ligger i huvudstaden är inget att yvas över. Det är logiskt. Men när det kommer till att inrätta nya statliga museer bör man kunna begära att hänsyn tas både till koppling till platsen och det faktum att de statliga museerna tillhör alla svenskar.
Därför är det enda rätta att de sprids över landet. Att det – bortsett från universitets- och högskolemuseer i Lund, Umeå och Luleå – varken finns statliga museer i Skåne eller norr om Gävle, och bara ett i Västsverige, är helt orimligt. Gör om och gör rätt regeringen. Sverige är mer än Stockholm.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent.