DĂ„varande Alliansens partiledare 2014.
Titt som tÀtt dyker vÄr statsminister upp i tv, det enda som slÄr mig varje gÄng jag hör hans anstrÀngda skratt Àr: Gud vad jag saknar Reinfeldt.
Att det gĂ„r dĂ„ligt för regeringen Ă€r inte direkt nĂ„gon revolutionerande spaning, de flesta kan nog vara överens om att det inte gĂ„r helt toppen pĂ„ nĂ„gon front. Elstödet kom sent och föll platt, den ekonomiska politiken kan som mest beskrivas som medioker, klimatpolitiken ska vi inte ens nĂ€mna. Dessutom sĂ„ kĂ€nns de flesta av vĂ„ra ministrar rĂ€tt sĂ„ oengagerade i förslagen de lĂ€gger fram. Jag har en teori om varför det Ă€r sĂ„ â det Ă€r helt enkelt inte borgerlig politik de lĂ€gger fram.
Jag var Ànnu inte tillrÀckligt gammal för att förstÄ sÀrskilt mycket om politik nÀr Fredrik Reinfeldt var statsminister. Det kanske helt enkelt bara Àr sÄ att jag Àr en hopplös nostalgiker, men jag tycker ÀndÄ att det fanns en annan kvalitet i den politiken som drevs dÄ, eftersom den faktiskt var borgerlig. Politiken Alliansen drev dÄ var framÄtstrÀvande och visionÀr. Den som drivs nu handlar mestadels om slÄ vakt om det nuvarande systemet. Det saknas helt enkelt framtidstro i regeringens politik.
Det stora med Alliansen var att man inte bara lyckades vÀnda utvecklingen och börja tackla stora samhÀllsproblem i form av arbetslöshet och passivitet. Man lyckades ocksÄ tala om vart man ville att Sverige skulle vara pÄ vÀg. I stÀllet för att existera i skuggan av socialdemokratin sÄ hade vi en engagerad och levande borgerlighet som hade gott om ny politik och nya förslag.
Det som verkligen skiljer agnarna frÄn vetet Àr att kunna sÀga vad man vill Ästadkomma. Den nuvarande regeringen borde ha tagit reda pÄ var man vill att Sverige ska vara om 5, 10, och 20 Är. Inte bara formulera vad man vill att Sverige inte ska vara.
Regeringen Àr duktiga pÄ att prata om vad man ogillar. Men för alla normalt funtade mÀnniskor Àr det sjÀlvklart att vi inte ska ha skjutningar som avlöser varandra och skolresultat som sjunker som en sten
Precis som Ulf Kristerssons anstrÀngda skratt sÄ kÀnns det som att regeringens politik mestadels finns dÀr för att fylla ut pinsam tystnad. Den finns dÀr för att undvika kritik. Det finns varken glÀdje eller visioner i den. Vill vi komma nÄgonvart sÄ fungerar det inte att bara stÄ still och slÀcka brÀnder. Man mÄste helt enkelt vÄga drömma, man mÄste presentera en berÀttelse som handlar om framtidstro och optimism.
Ulf Kristersson skrattar (anstrÀngt?) med SD:s Julia Kronlid i riksdagens kammare 2022.
Reinfeldt var inte en perfekt mÀnniska, oavsett hur mycket det tar emot för mig att erkÀnna det. Hans politik var sjÀlvklart anpassad efter den tid som han verkade i och den har sÄ klart inte alla svar för att lösa dagens alla samhÀllsproblem. Men det finns ÀndÄ mycket att lÀra frÄn den tiden. Det gÄr att lÀra sig att ha framtidstro, det gÄr att lÀra sig att inte ha en slavmentalitet gentemot Socialdemokraterna, och framför allt gÄr det att lÀra sig vÀrdet av att berÀtta vart man vill att Sverige ska vara pÄ vÀg.
För att parafrasera en skÄnsk gammal skrÀddare. Vad vilja borgerligheten? Förutom att behÄlla regeringsmakten för sakens skull.
Jonathan Törnstrand Àr Äterkommande gÀstkrönikör pÄ Eskilstuna-Kurirens ledarsida och ordförande för Luf Sörmland