Den första april tog migrationsminister Johan Forssell (M) emot utredningen om bristande vandel, men det var verkligen inte något aprilskämt. Det rör sig om ett av de mest kontroversiella förslagen i Tidöavtalet, och handlar om att vissa beteenden ska leda till nekade eller återkallade uppehållstillstånd i Sverige.
Med tanke på att förslagen läggs fram av regeringen och att det största oppositionspartiet verkar positivt, får det sägas ha en bred politisk förankring och är ett av de tydligaste exemplen på en total omsvängning i svensk migrationspolitik. Socialdemokraternas talesperson i migrationsfrågor, Anders Ygeman, konstaterade efter att förslagen i utredningen presenterats att de är ett steg i rätt riktning och berömmer utredaren för ett nyktrare synsätt.
Men det finns också skarpa kritiker. En av dem är yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, som i DN (1/4) varnar för att förslaget – om det genomförs – leder till att vi får två olika tillämpningar av yttrandefriheten i Sverige. En för svenska medborgare, och en för de som bor här med uppehållstillstånd. Det är allvarligt.
Det är inte bara yttranden som ska kunna utgöra bristande vandel, men kritiken som berör yttrandefriheten lär bli bland det allra svåraste för regeringen att vifta bort.
Listan på vad som kan utgöra bristande vandel är lång, och omfattar både beteenden som i dagsläget är olagliga och vaga formuleringar om att den som inte rättar sig efter "grundläggande svenska värderingar och handlingssätt" ska kunna få uppehållstillståndet återkallat eller nekat. Funckes kritik är träffande, när han säger: "Som jag ser det är det en svensk grundläggande värdering att man får ifrågasätta värderingar, det vill säga yttrandefrihet."
Det är svårt att inte hålla med.
Den bitvisa vagheten är dessutom ett problem, eftersom människor som har eller hoppas få uppehållstillstånd kommer behöva förstå och följa reglerna, med risk att annars inte få stanna i Sverige.
"Jag är övertygad om att de flesta förstår exakt vad vi menar," säger migrationsminister Forssell och hänvisar alla oklarheter till migrationsdomstolarna, som har att bena ut praxis. Det innebär dock att det på förhand är svårt att veta precis vad som gäller. I domstolarna ska det dessutom göras en samlad helhetsbedömning, där inte bara vandel utan graden av integrering och familjeförhållanden ska vägas in.
Vad remissinstanserna har att säga återstår att se, men det finns goda skäl att misstänka att kritiken från vissa av dem inte kommer att bli nådig.
Att den som kommer till Sverige inte ska begå brott är självklart, men för att försäkra det finns redan straffrätten. Det är när förslaget går utanför vad som redan i dag är straffbart, att villkora uppehållstillståndet på olämpliga men inte olagliga beteenden, som problemen hopar sig. Det blir vagt och svårförutsägbart. Regeringen och Forssell gör bäst i att ta åt sig av kritiken, den är allvarlig och inget som bara går att vifta bort.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är fristående skribent på Liberala Nyhetsbyrån