Trots liknande budskap försöker Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) få till en höger-vänster-konflikt i valrörelsen. Foto:

Gedigen försmak av årets valrörelse

Ledare

Årets första partiledardebatt, som hölls i riksdagen på onsdagen, gav en försmak på vad valåret kommer att erbjuda.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Mest slående är att representanterna för de tre största partierna – Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) – i grunden för fram samma budskap. Det är tuffare tag mot den organiserade brottsligheten, fler poliser, hårdare straff, stramare migrationspolitik och upprustning av välfärden. Däremot står Åkesson för en del lågvattenmärken, som att förespråka utegångsförbud och raljera över mångkultur.

Dessutom försöker flera partiledare få in en höger-vänster-konflikt på den politiska spelplanen, vilket framför allt märks i arbetsmarknadspolitiken, där de borgerliga vill reformera delar av arbetsmarknaden och de rödgröna föredrar subventionerade anställningar. Löfven satsar även på att beskriva sin politik som en vision där alla får vara med och skörda högkonjunkturens frukter, bland annat i form av höjda barnbidrag och återinfört avdrag för fackföreningsavgift, medan de borgerliga, underförstått, fördelar välståndet så att det kommer färre till del.

Vidare råder det i princip konsensus om att skatter ska sänkas. S siktar in sig på pensionärerna. De borgerliga har mer fokus på löntagare och arbetsgivare.

Problemet är att ekvationen sänkta skatter, ökade försvarsanslag och välfärdssatsningar inte går ihop. Flera ekonomer menar tvärtom att det krävs skattehöjningar om dagens kvalitet i välfärden ska bibehållas, och inför valet bör alla partier vara tydliga med hur de prioriterar och inte valfläskspendera mer än de tar in. Särskilt inte eftersom den här mandatperiodens högkonjunktur sannolikt följs av en mandatperiod med sämre internationella förutsättningar.

En annan politisk tendens, där skillnaden inte går mellan höger och vänster, utan skär igenom blocken, gäller tonen. Medan framför allt Kristersson och Åkesson, men i viss mån även Löfven, målar upp en mörk Sverigebild, satsar Annie Lööf (C), Jonas Sjöstedt (V) och Isabella Lövin (MP) på ljusare anslag. Både C och MP har bestämt sig för att ta fajten om vem som är klimatsmartast och Lövin till och med varnar för att måla verkligheten i alltför mörka färger.

– Vi får inte glömma bort hoppet, visionen, vart vi vill och att vi faktiskt har möjlighet att bygga en tryggare och bättre framtid, sa hon på onsdagsmorgonen i Dagens Nyheter, och passade på att markera ett avstånd mellan S och MP i migrationspolitiken.

Därmed slogs ännu en kil in i det rödgröna blocket, vilket är en kontrast mot de borgerliga partierna, som har valt att tona ner sina meningsskiljaktigheter, exempelvis vad gäller migration och skatter. Samtidigt spelar Jonas Sjöstedt två spel parallellt, där han å ena sidan pressar Löfven om strejkrätten, å andra sidan kedjar sig fast vid S för att inte förlora inflytande.

En liknande taktik har Andreas Carlson, gruppledare för KD i riksdagen. Förutom att partiet pratar om ”välfärdssveket” och har bestämt sig för att göra sjukvården till sin huvudfråga, försöker KD klamra sig fast i riksdagen dels genom stenhårda attacker mot Löfven, dels genom att påpeka att det blir svårare, kanske omöjligt, att bilda en borgerlig regering om KD åker ut.

Det senare gäller i lika hög grad Liberalerna, som också valsar runt fyraprocentsspärren, vilket dock aldrig har påpekats av Jan Björklund (L). I stället kör han sitt eget race och driver skolfrågan hårdare är någonsin, något som mycket väl kan vara en utmärkt strategi.

För som den politiska kommentatorn Margit Silberstein skriver i Dagens Samhälle (17/1) vet vi nästan säkert att Stefan Löfven och hans regering kommer att fällas efter valet. Däremot är det mer oklart vad som händer sedan.

Därför är det dumt av mittenpartierna att kedja sig fast i en enda regeringslösning.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

Stefan Löfven (S) Ulf Kristersson (M)InrikespolitikLedare
Relaterat