Oss partiledare och före detta partiledare emellan. Foto:

Hur känns det nu, Fredrik Reinfeldt?

Ledare

Undra hur det känns att vara Fredrik Reinfeldt. Eller för all del Anna Kinberg Batra.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Medan de förra moderatledarna Ulf Adelsohn och Carl Bildt gick runt och mös på helgens Moderatstämma i Örebro fick Reinfeldt, stundtals sittandes på första parkett, inte bara se den liberala mittenpolitik han stakade ut i samma kongresshall för ett drygt decennium sedan monteras ner fråga för fråga. Processen sker dessutom i stor enighet, till medlemmarnas jubel, med motiveringen att den linje man lämnar var oansvarig och att Sverige inte ska tillbaka dit. Samtidigt utbrister partiveteraner som Ulf Adelsohn och Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark att de äntligen känner igen sitt parti.

Som grädde på moset sprudlar hela stämman av optimism. Sannolikt inte på grund av den nya politiken. Den var i stort utstakad innan Anna Kinberg Batra meddelade sin avgång. Utan för att hennes partiledartid är förknippad med dåliga opinionssiffror och en otydlig kommunikation, vilket har krattat manegen för den nya partiledaren, Strängnäsbon Ulf Kristersson, som sin vana trogen gjorde entré till en Kentlåt när han skulle hålla tal.

I partiet tas han emot med öppna armar – av några sannolikt enligt devisen att det krävdes en förändring, vilken som helst – och han behöver troligtvis inte leverera mycket mer än 20 procent i nästa års riksdagsval för att få godkänt. I alla fall inte om han lyckas hålla ihop alliansen.

Den största skillnaden mellan Reinfeldts och Kristerssons moderater är dock inte varje politikområde för sig, utan vad de vill förmedla. Reinfeldts huvudbudskap var frihet. Kristerssons trygghet.

Skiftet pekar inte bara på en svängning inom Moderaterna, utan är ett tecken i tiden. Trygga människor söker frihet. Rädda vill ha trygghet.

Och just nu, med terrordåd i Europa, internationella politiska ledare med illavarslande ambitioner, rapporter om skottlossningar och ständiga diskussioner om att vi befinner oss i en brytningstid, är det många som känner oro. En del är befogad. Annan överdriven.

Det är mot den bakgrunden man kan förstå Eskilstunas kommunalråd Jari Puustinen, som sa att han äntligen känner igen ”de moderater jag gick med i” när lag och ordning diskuterades. Stämmobeslutet innehåller ord som ”sluta dalta med kriminella”. Ökade befogenheter för kommunala ordningsvakter. Slopad straffrabatt för 18-21-åringar. Storsatsning på kameraövervakning. Och en utredning av ett tiggeriförbud.

Ut från stämman kom också den stramaste M-migrationspolitiken i mannaminne. På sikt vill partiet avskaffa asylrätten och ersätta med ett kvotsystem. Tills vidare ska det ”bara” bli svårare att ta sig hit och mindre trevligt att vara här.

Oavsett vad man anser i sakfrågorna är det utan tvekan ett annat, mindre liberalt, parti som går till val 2018 än 2014. En del kallar det för Moderat Classic. Andra menar att högersvängen ligger i linje med Nya Moderaternas mantra; förändra er eller dö.

Frågar man Ulf Kristersson kallar han det antagligen för moderat politik – ända in i kaklet.

Läs också

( 4 st )

Läs mer om dessa ämnen

ModeraternaUlf Kristersson (M)InrikespolitikLedare

Mest delat denna vecka

Relaterat