Det går bra nu. Foto:

I en annan del av borgerligheten

Ledare

Det är trevligt när det går bra. Nackdelen är att man hamnar i medieskugga.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Titta bara på Centerpartiet, som i dagarna samlas till partistämma i Malmö, för att spika politiken inför valrörelsen 2018. Samtidigt ligger allt fokus på Moderaterna och Strängnäsbon Ulf Kristersson, som sannolikt väljs till partiledare på söndag.

Underbevakningen är synd. Det som händer i Centern är långt ifrån oviktigt. Kanske till och med viktigare än ledarskiftet i M.

Inte för att en statsministerkandidat är ointressant. Utan för att en stor del av framtidens politiska spel kommer att äga rum i mitten, vilket betyder att Centerns och Liberalernas agerande spelar roll. Och då i synnerhet Centerns, eftersom partiet lockar cirka 12 procent av väljarna, medan L ligger på drygt 5, enligt opinionsundersökningarna.

Dessutom innehåller stämmohandlingarna en hel del intressanta förslag. Som att det bör tillsättas en arbetsmarknadskommission med experter som ska föreslå förändringar som gör arbetsmarknaden mer flexibel och mindre tudelad. Vidare en blocköverskridande överenskommelse, med syfte att få fram fler bostäder och kyla ner den överhettade bostadsmarknaden. Samt en skatteväxling, med lägre skatt på arbete och högre på miljöutsläpp och konsumtion.

Därutöver hänger C på trenden som märktes tydligt i exempelvis Jan Björklunds (L) och Jonas Sjöstedts (V) sommartal. Under rubriken ”Låt inte Sverige klyvas” finns samma retorik om klyftor mellan stad och land. Infödda och nyanlända. Insiders och outsiders. Dem med hopp och framtidstro och dem utan, där de flesta i C och L ingår i den första kategorin, medan M- och KD-väljarna är mer skeptiska till samhällsutvecklingen.

Skillnaderna och de låga siffrorna har fått Per-Åke Fredriksson (L) och Mathias Sundin (L) att inför Liberalernas landsmöte i november motionera om att Liberalerna ska gå till val själva, och inte som en del av alliansen. Om inte L får statsministerposten, vilket Jan Björklund knappast kan räkna med, ska Liberalerna efter valet 2018 stödja den kandidat som vill driva igenom mest liberal politik. Inte den de har valt på förhand (Gefle Dagblad, 26/9).

Det är i grunden en sund inställning. Likaså analysen att de partier som står längst ifrån dessa värderingar är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Och även om motionen inte går igenom hos Liberalerna, och frågan troligtvis inte kommer att beröras under Centerstämman, är det tydligt att C och L undan för undan flyttar sig närmare mitten. Inte så att ett samarbete med allianspartierna är otänkbart, tvärtom, men företrädare öppnar åtminstone alltmer dörren på glänt för fler alternativ.

För att ge partierna ytterligare svängrum att fritt forma och driva sina idéer vore det inte fel om Per-Åke Fredrikssons och Mathias Sundins partivänner överväger att besvara motionen med ett ja, varpå fler partier sannolikt följer efter. Då lägger väljarna snarare sin röst på ett enskilt parti än på ett färdigförhandlat alternativ.

Därefter inleds regeringsförhandlingarna.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

CenterpartietLiberalernaInrikespolitikLedare
Relaterat

Mest delat denna vecka