M, C, L och KD gör ett allvarligt felsteg om de driver igenom en avsättning av försvarsministern Peter Hultqvist (S), i grannländerna sedd som garant för Sveriges västliga säkerhetspolitik. Foto:

Lägg ned misstroendefrågan!

Ledare
annons

Om försvarsminister Peter Hultqvist (S) avsätts med misstroendevotum i riksdagen – som i dag samlas för hösten – är det en säkerhetspolitisk signal.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Följderna kan bli svåra att reparera. Visst finns även andra starka skäl för bedömningen att misstroende mot honom skulle vara ett svårt felsteg. Bland annat tyder det allra mesta på att helt andra personer, främst på statssekreterarnivå, ställde till med regeringskansliets vanvård av frågan om Transportstyrelsens datahantering. Men att sprida ökad osäkerhet om Sveriges säkerhetspolitiska kurs är något de liberala eller de konservativa partierna inte borde delta i.

Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning (C), är också en av pressens mer initierade granskare av försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Han hade nyligen en utförlig och kritisk artikel (tryckt även i Gefle Dagblad) om utrikesdepartementets sätt att sköta en FN-förhandling om en föreslagen konvention mot kärnvapen.

Resultatet strider på en rad punkter mot vad Sverige hade önskat, men man underlät att rösta nej. Det har orsakat en spänning mellan utrikes- och försvarsdepartement. Försvarsministern har inskärpt att frågan nu måste prövas noga, och att det inte får inträffa att Sverige ger sig in i något som går ut över landets militära samarbeten.

Patrik Oksanens artikel byggde bland annat på intervjuer med utländska bedömare av säkerhetspolitik samt något tiotal personer med insyn i den svenska diplomatiska handläggningen. En källa i den förstnämnda kategorin citerar han så här: ”Alliansens ledare måste ju ha flera skruvar lösa om man under dylika omständigheter vill få bort Hultqvist, svenska regeringens enda trovärdiga säkerhetspolitiska styrman."

Ja, så kan det även uttryckas. Det är dubbel politisk tanklöshet att yrka på misstroende, för att genomdriva det med röster från det med europeisk extremhöger lierade SD, som alltid är lystet på obstruktion och försvagande av regeringsmakten.

För det första är europeisk yttre höger nästan genomgående medlöpare till Putinregimen. För SD:s egen del har det visats öppet i ett antal omröstningar i EU-parlamentet. Det borde inte ens övervägas att i dylikt sällskap avsätta en svensk politiker som står för en av Kreml särskilt ogillad försvarspolitik.

För det andra kan inte partierna som satt i förra regeringen veta på vilket sätt de rubbar Socialdemokraternas kurs i försvars- och utrikesfrågor ifall de med misstroendeyrkande topphugger den gruppering i utrikesfrågor som de själva egentligen har mest gemensamt med.

Insiktsfulla icke-socialistiska politiker borde inse detta: Målar de in sig i ett hörn, så skadar de såväl det egna regeringsalternativet som utlandets tilltro till svensk förmåga att hantera säkerhetspolitik. Både partiledare och andra borde nu sätta stopp.

Men det tycks finnas en föreställning att reträtt skulle inge statliga befattningshavare känslan att de kan göra allvarliga fel utan att behöva känna av konsekvenser. Det skulle ju vara en viktig synpunkt, ifall försvarsministern hade haft en väsentlig, aktiv roll i att orsaka omdömeslösheten i Transportstyrelsen – eller i att mörklägga, och förhindra att statsministern informerades. Inget av detta förefaller vara sant.

Oroas man av demoralisering i statsförvaltningen, om allvarliga säkerhetsmissar inte får följder, är det inte rituella avsättningar av oskyldiga statsråd som ska eftersträvas. Sådana sprider inte ansvarstagande i statsförvaltningens toppskikt, tvärtom. Statssekreterare och andra topptjänstemän tar nog betydligt mer intryck om felsteg i deras egen krets får följder just bland dem själva.

En opposition som låter ministrar vara ställföreträdande syndabockar inbjuder snarare till att partipolitiska svinhugg går igen och till att det i längden blir det parlamentariska styret som försvagas.

Läs också

( 12 st )

Läs mer om dessa ämnen

FörsvaretLedarePolitikUtrikespolitik
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka