För några är tiggeri den minst dåliga försörjningsmöjligheten. Foto:

Lägg ner planerna på tiggeriförbud

Ledare

Årets valrörelse riskerar att bli som en Rockyfilm.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Vilket parti spänner musklerna mest? Lovar hårdast tag? Släpper flest testballonger, som senare kan tas tillbaka eller inte går igenom av lagtekniska skäl – men har fyllt sin funktion och visat att man minsann inte är den som lägger fingrarna emellan?

Ta tisdagens förslag från Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet i Eskilstuna, som även stöds av Sverigedemokraterna. De vill att det ska krävas avgiftsbelagda polistillstånd för ”passiv pengainsamling”, på platser med mycket folk.

Även om processen kan påverka ideella organisationer och skolklasser som samlar in pengar till välgörenhet och klassresor, är det uttalade syftet att kraftigt försvåra för fattiga EU-migranter att tigga.

Det är i sig inget nytt önskemål. M och SD vill införa ett nationellt förbud och S öppnar hela tiden upp för olika tiggerihindrande åtgärder.

När statsminister Stefan Löfven (S) fick frågan om han inte utesluter att Socialdemokraterna kan landa i ett generellt förbud, svarade han att vi inte är där än (TT, 26/12-2017). I samma anda var civilminister Ardalan Shekarabi (S) snabbt ute och backade upp tisdagens utspel, med att det är rimligt att göra som Eskilstuna och ”försöka hitta en lösning” (Aktuellt, 30/1).

Regeringen uppmuntrar alltså kommunerna att leta efter kryphål för att förbjuda tiggeri bakvägen, trots att det inte är förbjudet att tigga. Det finns ett ord för det – och det är hyckleri.

Statsrådets och kommunmajoritetens inställning är dock inte samma sak som att förslaget är klubbat och klart. När skånska Vellinge ville införa tiggeriförbud, med hänvisning till lokala ordningsföreskrifter, vilket även Eskilstunapolitikerna lutar sig emot, stoppades förbudet av länsstyrelsen, som sannolikt även kommer att pröva Eskilstunamodellen.

Utslaget blir förhoppningsvis detsamma.

Dels eftersom en viktig princip i en liberal rättsstat är att handlingar, med ett fåtal undantag, är lagliga så länge de inte skadar någon annan eller innebär ett betydande mått av självskadebeteende. Dels eftersom det är tvivelaktigt att polisen, som har svårt att hinna med sitt uppdrag, ska lägga ner tid på att hantera ansökningar, kontrollera tillstånd och bötfälla människor som i regel inte kommer att kunna betala.

Vidare håller det inte att hävda att upprättandet av den allmänna ordningen kräver att polisen godkänner varje person som vill sitta utanför en affär med en mugg, då enskilda personer knappast kan anses skapa oordning med sin blotta närvaro. Inte heller är det särskilt troligt att de som förespråkar tiggeriförbud eller nästanförbud lägger ner tid och tankemöda på frågan för de tiggandes skull, då det i de flesta fall handlar om vuxna människor som har tiggeri som sin minst dåliga försörjningsmöjlighet.

Det är ingen avundsvärd situation och även om EU bör sätta press på sina medlemsstater, ändras inte hemländernas incitament att förbättra för sin befolkning av att ett par tusen av de mest utsatta har sin försörjning i Sverige. Tvärtom har exponeringen av extrem fattigdom gjort att rikare EU-länder äntligen har fått upp ögonen för nöden i Bulgarien och Rumänien, och börjat försöka mota den i grind, vilket är win-win.

Tiggarna försvinner när misären försvinner.

Läs mer om dessa ämnen

ledareInrikespolitikTiggeri