Det har varit rättegång om ett av de senaste årens mest uppmärksammade våldsbrott . Sista steget innan rätten i Linköping kan avkunna dom var att Socialstyrelsens rättsliga råd skulle bedöma gärningsmannens psykiatriska tillstånd.
Yttrandet kom i torsdags. Det sticker slutgiltigt hål på två fördomsfulla vandringsmyter, varav den ena aktivt underblåsts i onda syften. Rättsliga rådet bekräftar det som hela tiden framstått som sannolikt, men som i det mesta av nyhetsrapporteringen inte framgått. När en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna blev ihjälslagna med ett metallrör var den 34-årige våldsmannen vanvettig av knarkberusning som under några dagar gjort honom psykotisk och paranoid.
Han blev alltså inte våldsman av en kronisk psykisk sjukdom. Inte heller på grund av tidigare nationalitet eller av sin hudfärg. Att dessa myter sedan i november fått utbredning beror på att narkotikaförgiftningens avgörande roll fördunklats.
Gärningsmannen har, konstaterar Socialstyrelsens rättsliga råd, en personlighetsstörning som ger psykopatiska drag och ett impulsivt, aggressivt beteendemönster. Detta slags störningar förekommer i alla samhällen och folkgrupper.
De skall inte förväxlas med psykiska sjukdomar. De senare kan innebära svårt lidande för den drabbade, men är i stor utsträckning behandlingsbara och möjiga att lindra med återgång till fungerande socialt liv. Vanföreställningen att sådana sjukdomar gör de drabbade farliga för allmänheten är på det hela taget grundlös. Den försvårar för drabbade och anhöriga. I allmänhet är dessa sjuka ibland farliga för sig själva, men sällan för andra. Brott som det i Ljungsbro har andra orsaker.
Gärningsmannen föddes inte till att bli narkoman. Inte heller blev han det av att han eller hans anhöriga flyttade över gränser. Narkomani kommer av narkotika, liksom alkoholism kommer av alkohol. Men de som inte har några hämningar i att misstänkliggöra invandrade medmänniskor, för att ha dem som syndabockar och slagpåsar, har på vanligt sätt fyllt nätets kampanj- och hetssidor med påhittet att brottet berodde på härstamning.
I verkligheten berodde det på omfattande, flerårig förgiftning av hjärnan med såväl alkohol som narkotika. Att det ibland leder till grova våldsbrott är välkänt. Den som har en personlighetsstörning att dras med kan vara extra utsatt för att bli inte bara kriminell utan också grov våldsbrottsling. Hade 34-åringen varit omhändertagen och i sluten vård hade dubbelmordet inte hänt.
Men skuld ligger på två ställen till. De som langar en del slag av narkotika, liksom de som säljer alkohol, åstadkommer våldsbrott, om än sällan så oerhört spektakulära brott som det i Ljungsbro.
De som romantiserar knark, som ett häftigt fritidsnöje bland filmskådisar och i andra falskt flotta kretsar, bidrar aktivt till den okunskap och den tystnad där såväl knarkorsakade psykoser som alkoholfylla ofta skjuts i bakgrunden fast de är verkliga orsaker.
I stället frodas myter och rasistiska fantasier.