Isvett är viktigt, och det har många fått lärs sig sedan de var barn. Men olyckstillbud och även drunkningar inträffar. Bara för några dagar sedan var det en rad tillbud – och en dödsolycka i en av Mälarfjärdarna på norra sidan.
Ändå är det inte isarna, utan öppet vatten under bad-, fiske- och båtsäsongerna, som står för den stora merparten av drunkningsolyckorna. Det framgår tydligt i Svenska Livräddningssällskapets årliga statistik som kommit i veckan.
Där framgår också – liksom tidigare år – att det i väldigt stor utsträckning är medelålders och äldre män som drunknar. 85 procent av de drunknade 2014 var män och 71 procent 50 år eller äldre.
Det har sina förklaringar, till stor del välkända, som det påfallande ofta talas väldigt tyst om.
Det gäller även Svenska Livräddningssällskapet, som i Dagens Nyheter i går hade en debattartikel av ordföranden Ann Wallbom Fagraeus och generalsekreteraren Karin Brand, med kravet att riksdagen skall fastslå en "nollvision" av samma slag som finns för trafikdödsfall.
I detta krav är Livräddningssällskapet inte trovärdigt. Det första som måste krävas om man ska tala om nollvisioner är att samtliga de viktigare olycks- och dödsorsakerna inom området lyfts fram i ljuset. Åtgärder mot dem ska diskuteras utan skygglappar – och utan hänsyn till kommersiella och andra intressen som omhuldar, bagatelliserar och försvarar just dödsorsakerna och riskbeteendet.
I Wallbom Fagraeus och Brands artikel nämns en del frågor, som simundervisningen och utbildning i hjärt-lungräddning vid drunkningstillbud. Men att drunkningsolyckor, och framför allt mäns drunkningsdöd, till mycket stor del vållas av alkohol är de helt tysta om. Att alkoholen är dödsorsak i en mängd fall av drunkning är välkänt för flera olyckstyper och i flera länder – även i Finland som på detta och många andra sätt är väldigt likt Sverige
Det är inget unikt för Livräddningssällskapet att tiga om alkoholen och på det sättet bidra till en förljugenhet om stora sociala, medicinska och andra problem. Exemplet framför alla andra för närvarande är starkölsbryggaren Jens Spendrups ordförandeskap i Svenskt Näringsliv. Spendrups företag motverkar på en mängd sätt de mål och värden som Svenskt Näringsliv påstår sig stödja. Man förstör arbetskraft, ökar sjukligheten, driver upp skattebördan och ökar risken för arbetsplatsolyckor. Men inte bara i näringslivets organisationer utan i hela den lobbyist- och pr-apparat som betalas med näringslivspengar – liksom i ett antal nära berörda fackförbund – är det ytterligt opassande att beröra dessa orsakssammanhang.
Både Livräddningssällskapet och Svenskt Näringsliv förtjänar beskedet att gå hem, göra läxan bättre och komma igen när de inte längre hjälper till att dölja viktiga orsakssammanhang.
Vad gäller Livräddningssällskapet kommer allvaret i deras engagemang att kunna bedömas den dagen de överväger förslag som mycket direkt berör just de orsakssammanhang bakom drunkningsolyckor som gör att alkoholpåverkade, oftast inte så unga män är så oerhört överrepresenterade i deras dödsstatistik. Frågor blir då, om de menar allvar, hur man på lämpligt sätt avgränsar lagkrav på flytväst, och förbud mot att ha alkohol i kroppen vid fiske och färd i fritidsbåt.