M och KD närmar sig SD medan SD släpper spärrarna

I veckan gav regeringen Migrationsverket i uppdrag att under året överföra 5 000 kvotflyktingar till Sverige. Det är samma antal som vårt land åtagit sig sedan 2017. Därutöver ska omkring 1 400 kvotflyktingar som inte kunde resa till Sverige under förra året, på grund av pandemin, göra det i år.

Det fick Moderaterna att reagera. ”Listan utökas igen” skrev partiets migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard på Twitter syftande på beslut som ökar invandringen, enligt Moderaternas sätt att se.

Men det stämmer alltså inte. Nivån på flyktingkvoten höjs inte. De 1 400 kvotflyktingarna, vars överföring till Sverige sker i år i stället för förra året, är människor som redan har blivit beviljade uppehållstillstånd.

Så vad är det Moderaterna vill? Ska Sverige strunta i dessa 1 400, som har ett löfte om att komma hit, för att de har fastnat i utlandet på grund av en pandemi och 2020 har blivit 2021? Eller ska Sverige sänka årets flyktingkvot med motsvarande antal personer – även det av kalenderskäl? 

Man bör komma ihåg att detta är personer som har flytt från sina länder, av FN:s flyktingorgan UNHCR klassats som flyktingar och därefter genomgått en noggrann urvalsprocess för att tas ut för vidarebosättning som de allra mest utsatta. De är "i akut behov”, som UNHCR kallar det, att ta sig vidare till säkerhet och trygghet. Deras totala antal i olika flyktingläger är 1,44 miljoner. Under förra året vidarebosattes bara 22 770 personer, varav cirka 3 600 togs emot av Sverige.

Men Moderaterna kommer inte att konkretisera sin kritik. Deras nej är inte en del av någon sakpolitisk handlingslinje utan uteslutande imagebyggande. Syftet är att hamra in bilden av Moderaterna som hårda i fråga om invandring.

Men det finns de som är hårdare. När uppdraget till Migrationsverket blev känt skrev SD-ledaren Jimmie Åkesson på Twitter: ”Vårt land behöver ett totalstopp för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar. Sverige behöver totalstopp för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning och ett moratorium för mottagande av kvotflyktingar.”

Definiering av människor som ”kulturell belastning” i kraft av deras etniska ursprung är en rasistisk tankefigur. Nu läggs den fram av SD mer öppet än i de senaste årens försök att samtidigt lägga ut dimridåer.

Det pågår nu två parallella processer. Den ena är Moderaternas, Kristdemokraternas och delar av högerpressens maktkalkyl – som bygger in Sverigedemokraterna i en tilltänkt regeringskoalition. I den kalkylen ingår att rentvätta SD – tiga inför dess rasism och nu även allt oftare försvara partiet mot dess kritiker.

Den andra processen, hittills inte lika synlig för den bredare allmänheten, är SD:s mer öppna manifestation av dess radikalitet. Åkessons klarspråk om ”kulturell belastning” är ett uttryck för det. Ett annat är den numera öppna närheten mellan SD och den osminkade högerextrema miljön. 

Tidningen Expo har i dagarna beskrivit denna utveckling. I december beslutade Google, efter flera varningar, att stänga av den svenska webb-tv-kanalen Swebbtv från Youtube. Kanalen står nära vit makt-sekter. Orsaken till avstängningen var Swebbtv:s desinformation om corona och hatretorik, som utgjorde brott mot Youtubes användarvillkor.

Jimmie Åkesson ryckte ut till kanalens försvar och krävde att regeringen skulle göra något – oklart vad – för att Swebbtv och andra närstående aktörer som stängts av skulle få finnas på Youtube, Twitter och Facebook. 

I samma veva uttryckte Åkesson ett tack till ”alternativmedia” för att de, enligt honom, har förhindrat andra att kväva debatten om invandring, gruppvåldtäkter, förnedringsrån och islamister.

I höstas intervjuades vice talmannen Björn Söder (SD) i Swebbtv och i februari i Exakt24. Det senare är en skapelse av Erik Almqvist, SD-politiker känd från metallrörshistorien 2012, och Sanna Hill, känd från nyfascistiska Nya Tider med mera. Personen som intervjuade Söder i Exakt24 har av Expo kopplats till nätkonton som spridit nazistiska och antisemitiska budskap.

Det var inte så länge sedan som SD försökte visa upp en snyggare fasad, genom att skilja på ett par partinära sajter ur den ”alternativa” nätmiljön och öppet fascistiska, antisemitiska och vit makt-kanaler. Partimedlemmar som delade material från den senare kategorin kunde få bassning från ledningen och till och med uteslutas ur partiet. 

Den tiden är förbi. SD-ledningen gör inte längre denna åtskillnad, något som uttrycktes som tydligast genom Jimmie Åkessons brett riktade tacksamhet och välsignelse.

Signalen uppfattades. Flera profiler ur den öppet högerextrema miljön tackade för tacket och noterade skiftet.

De här två processerna – M:s och KD:s accepterande av SD och SD:s satsning på radikalisering – går parallellt. Men de samverkar också. När M och KD närmar sig SD i synen på invandring och mångkultur, behöver SD tydligare markera sin profil.

Samtidigt ser SD färre skäl att inte mobilisera i kloaken och hålla rågången mot den mer extrema miljön, eftersom de relationerna bevisligen inte avskräcker M och KD. 

Dessa båda partier har bestämt sig för att regeringssamarbeta med SD. De kommer inte att backa från det. De kommer i det längsta låta bli att kritisera SD för något som det partiet gör.