Medan världen är upptagen med pandemin har Rysslands president Vladimir Putin säkrat sin framtid vid makten. Han gjorde en avledningsmanöver, fick alla att titta åt fel håll, och fullbordade planen innan hans opponenter hann reagera.
Att Putin skulle hitta sätt att hålla kvar tyglarna har stått klart länge. Men få, inte heller undertecknad, trodde att han skulle vara så fräck och sitta kvar på presidentposten efter 2024 då hans mandatperiod går ut. Nu har han öppnat för just det.
Manövern inleddes för två månader sedan, när Putin i sitt årliga tal till nationen lanserade en rad förändringar av grundlagen som få blev kloka på. Strax efter talet avskedade han regeringen och tillsatte snabbt en ny.
När författningsändringarna skulle antas i Duman, underhuset i det så kallade parlamentet, dök Putin upp och deltog i en välregisserad föreställning. Ledamoten Valentina Teresjkova, den tidigare kosmonauten och den första kvinnan i rymden, föreslog ett tillägg enligt ett manus som med största sannolikhet skrivits i presidentens stab. Det innebär att Putins tidigare mandatperioder nollställs och att han kan ställa upp för två nya, och därmed sitta kvar på presidentposten till 2036.
Den juridiska piruetten är att den ändrade författningen ses som en ny lag och bara gäller för tiden framåt från det datum då den antas. Putin gav förslaget sitt bifall varpå hans nickedockor röstade igenom det.
Detta var förra tisdagen. Under resten av veckan antogs hela författningspaketet av parlamentens båda kammare, av de lagstiftande församlingarna i 84 regioner plus det ockuperade Krim och skrevs under av presidenten. Han gjorde det på lördagen, så bråttom var det.
Författningsdomstolen granskade ändringarna under helgen och levererade sitt godkännande i måndags. Domarna skriver att de nollade mandatperioderna är en övergångsbestämmelse, att man måste ta hänsyn till särskilda historiska omständigheter (oklart vilka), att Putins eventuella omval inte är någon fara för demokratin eftersom det i övrigt råder politisk pluralism i landet och att det inte är säkert att medborgarna röstar fram Putin ifall han ställer upp igen.
Något smartare än så kunde de inte skriva ihop om denna misshandel av grundlagen och dessutom på så kort tid. Men det spelar ingen roll. Alla inblandade, inklusive en stor del av medborgarna, förstår att detta är en politisk och rättslig potemkinkuliss som ska ge diktaturen ett sken av demokratisk legitimitet.
Det går att göra sig lustig över detta. Rysslandskännaren Kalle Kniivilä skriver fyndigt på sin blogg: ”Frågan är […] vad Vladimir Putin ska kallas…. Det kan knappast vara president. För när den pågående grundlagsändringen väl har slutförts har han ju per definition aldrig varit president, i alla fall inte förrän han ställer upp i presidentvalet och blir vald till president igen.”
Ja, den slutsatsen kan man dra. Men Putin kan även tills vidare sälja in en tolkning att hans innevarande mandatperiod är den första enligt den nya grundlagen, för att 2024 låta sig väljas till den andra. När vi närmar oss 2030 förtydligar Författningsdomstolen att Putin har en mandatperiod kvar, om han vill ha den, varpå denne ödmjukt accepterar de höga domarnas utlåtande och ställer upp för sex år till.
Om Putin sitter kvar till 2036, då han fyller 83 år, kommer han att ha styrt landet i 36 år, vilket är den längsta härskarperioden i Rysslands historia, med undantag för Ivan den förskräcklige på 1500-talet som satt på tronen i 37 år.
Ingen vet om Putin vill styra så länge. Samtidigt har han nått en punkt där det inte längre handlar om vad han vill utan om vad han tvingar sig själv till. Putin har begått övergrepp och spillt mycket blod för att bygga sin makt. För att undvika rättsliga efterspel, för att skydda sin egen och sina nära allierades välstånd och frihet, måste han antingen behålla makten eller överlämna den till en arvtagare som han litar på.
Men den typen av tillit är mycket begärt i en miljö där hänsynslöshet, lögner och knivar i ryggen är norm, och som Putin själv har varit med om att skapa.