Foto:

Miljarden hämtas ur vård och skola

Ledare

Det kostar en dryg miljard, tror de.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

S och M är mycket ense om att betala ut mer än en miljard mer än kollektivavtalet säger.

Ulf Olsson (S) och Joakim Larsson (M) är presidium i SKL:s förhandlingsdelegation. De hade på fredagen presskonferens om att kommuner och landsting ensidigt ska betala ut samma pensionsbelopp 2018 som 2017. Detta gäller det äldre avtalet PA-KL, där indexeringen 2018 skulle gett en minskning, med hundralappar, ibland mer, per månad.

Vem betalar den miljarden? Tills vidare är svaret att miljarden belastar kommuner och landsting. Om miljarden inte höjer skatten begränsar den vård, utbildning eller annat.

PA-KL är ett slags avtal som numera förkastats – en kvarleva från en tid då pensionsfrågor i offentlig sektor hanterades på ohållbart sätt. Främst, men inte enbart, berörs personer födda 1937 och tidigare. Konstruktionen bakom PA-KL var att arbetsgivarna skulle betala mellanskillnaden mellan statlig pension och en viss pensionsnivå. Ett år med snabbare indexuppräkning i allmän pension skulle då ge minskad avtalspension och tvärtom.

Just detta slags avtal utnyttjades för att genomdriva att tidigare offentliganställda skulle slippa de besparingar i gamla ATP-systemet som tillfälligt gjordes på 80-talet. De offentliganställdas fack lyckades lyfta över detta på enbart privat sektor.

Pensionsreformen betydde indexering efter löner i stället för priser. De flesta år betyder det mer i statlig pension än vad ATP gett. Ett tilläggsavtal gjordes då för att hålla uppe avtalspensionen – men fortfarande skulle den i allmänhet reagera i motsatt riktning mot det statliga pensionssystemet. När arbetsgivarsidan i SKL låter bli att verkställa det automatiken hade gett 2018 finns det inget löfte från de 28 berörda facken om att kommunerna och landstingen senare ska få tillbaka miljarden.

Det är högst rimligt om parterna enas om att förändringarna över tid blir mjukare och mer förutsebara, så att totalkostnaden för kommuner och landsting över tid blir densamma som enligt de avtal som ingicks tidigare. Men nu har den politiska ledningen i SKL (S, M och en ensam centerpartist) skaffat sig partitaktisk frid, och bjudit på miljarden. Vad de senare kan få facken att gå med på återstår att se.

Varför leder en utbetalning utöver gällande avtal till krympt utrymme för vård, utbildning och annat? De gamla kommunala avtalen saknade fondering. De pensionsskulder som år efter år uppstod bokfördes inte ens som de skulder de var. Ett väldigt antal miljarder staplades fram till slutet av 90-talet upp som ett icke bokfört skuldberg. Dessa pengar faktureras nu till kommuner och landsting i takt med att pensioner betalas ut. Det är en tung kvarnsten som länge kommer att belasta den svenska välfärden. Om inte SKL i efterhand får facken med sig har den kvarnstenen just blivit ytterligare en miljard tyngre.

Vilka fack är det som hängde dit kvarnstenen, och som nu begärde förhandlingar för att få den extra miljarden 2018? Inte minst Expressen, som bara odlat upprördhet över den oväntade minskningen, har fått det att låta som om främst tidigare kommunanställda med låga inkomster drabbats. Men för alla inkomstdelar upp till ATP-taket gäller det även akademiker- och andra tjänstemannaorganisationer, såsom Läkarförbundet.

Visst var avtalet illa konstruerat. Men det är inget godtagbart skäl för att kapa en dryg miljard ur vårdens och skolans budgetar.

Läs också

( 9 st )

Läs mer om dessa ämnen

ArbetsmarknadLedarepensionerskola och utbildning
Relaterat