I Sörmland som på andra håll får den betalt för ett arbetssätt som ska kunna förebygga ohälsa och ge mest tid åt de åldriga och sjukliga. Krav och ersättningar är desamma inom ett landstingsområde, oavsettom vårdcentralen är privat eller landstingsägd.
Men vad händer om vårdföretag kan plocka ut betalning ur landstingen för att skriva ut recept och remisser med den rakt motsatta metoden?
Man är inte nära patienten. Man affärsidén att aldrig träffa patienten personligen, utan använda frågor via nätet, foton på symptom och ibland videosamtal över mobiltelefon eller surfplatta. För enkla patienter tar man betalt, de mer arbetskrävande lämnas åt den vanliga primärvården.
Vårdcentralen där patienten är listad blir avlastad en del. Är den för lite bemannad och har väntetid blir det en klar servicehöjning för patienten.
Men det finns medicinska riskermedatt "behandla" patienter man inte ser, och vars påståenden om symptom inte kan jämföras med provsvar och med det läkaren själv undersöker. Pengarna kan också börja styra fel, så att viktiga mål motverkas.
Vårdcentraler ersätts i alla landstingsområden till mycket stor del medårliga belopp per listad patient, dessa ökar medpatientens ålder. I Sörmland är årsbeloppet– capiteringsersättningen – nästan fyra gånger störrefören person över 80 än för en patient i skol- eller medelåldern. För ett besök på vårdcentralen får denna bara ett par hundralappars påslag. Detta sätt att styra vården med pengarna hör ihop med att uppdraget ska ge mest vård där den behövs mest, och förebygga ohälsa genom att följa patienten och se riskabla saker i tid.
Sedan förra sommaren säljer ett par företag läkartid via nätet i hela landet, med receptutskrivning. De utnyttjar Jönköpingslandstinget som betalningsförmedlare, genom att till sig ha knutit varsinsmåländskvårdcentral. Först skickade Jönköpingslandstinget fakturor till de andra landstingen på ett par tusen kronor per "besök". Snabbt gjordes dock en ny beräkning och beloppet skars ned till 1200 kronor, varav landstinget tar 10 procent för administrationen och lämnar resten vidare till "nätläkarbolagen".
Det följer rutinen för läkarbeök vid resor på andra håll i landet än hemorten. I Sörmland landar kostnaden centralt i landstinget. På andra håll görs avdrag från capiteringsersättningen till den vårdcentral där patienten är listad.
Om fakturabeloppet per besök är för högt kan en växande "läkarbehandling" via nätet bli undergrävande för husläkartanken och dess bredare primärvårdsuppdrag med ersättning per capita.. Fördelen i service kan då överskuggas inte bara av felutskrivna recept och andra medicinska kvalitetsbrister. Ekonomiska resurser i vården kan styras från de sjukare till de mer datakunniga och servicekrävande.
Faran har snabbt insetts hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Inom kort ses ersättningsnivån över igen, för beslut i respektive landsting. Detta är inte ett led i intressekampen mellan privat och offentlig regi. Även landstingen kommer att kunna ha nytta av nätet i patientkontakter.
Men den privata och den landstingsdrivna primärvården får båda, och i lika grad, sin ekonomi vriden åt fel håll ifall överkompensation för "virtuella besök" underminerar husläkarmodellen.