LÄngt ifrÄn alla arbetstagare kunde i början av 1900-talet checka in pÄ en arbetsplats i tonÄren, för att 50 Är senare stÀmpla ut, utan att ha fortbildat sig. TvÀrtom utförde mÄnga, exempelvis i industrin, strax före pension arbetsuppgifter som var över deras formella utbildningsnivÄ. Det hade aldrig fungerat utan extern och intern vidarebildning, som var nödvÀndig för företagens kompetensförsörjning och överlevnad.
SÄ Àr det Àven i dag. Varken civilingenjörer eller jurister, för att nÀmna tvÄ grupper med flera Ärs studier pÄ högskolan bakom sig, kommer att kunna arbeta i drygt 40 Är utan att fylla pÄ sina personliga kunskapsbanker. Inte bara en gÄng, utan kontinuerligt.
DĂ€rför landar förslaget om att införa sĂ„ kallad utvecklingsledighet, som föreslĂ„s i utredningen âHĂ„llbart arbetsliv över tidâ, som presenterades förra veckan, fel. DĂ€r ska den anstĂ€llde kunna vara ledig pĂ„ heltid i tre till tolv mĂ„nader för att studera, praktisera, prova ett annat arbete eller starta företag.
Ăven om utvecklingsledighet Ă€r bĂ€ttre Ă€n friĂ„ret har modellen flera problem.
Det första Ă€r ersĂ€ttningen. Hur vĂ€lkommet det Ă€n Ă€r att mĂ€nniskor vidareutbildar sig Ă€r det inte rimligt att betala ut a-kassa, vilket föreslĂ„s, för att nĂ„gon vill starta företag eller kĂ€nner för att testa nĂ„gonting nytt. I stĂ€llet bör de som vill studera efter flera Ă„r i arbetslivet erbjudas förmĂ„nliga studielĂ„n. Dessutom kan en stor del av vidareutbildningen ofta ske pĂ„ distans â vilket bör utvecklas â pĂ„ tider som man sjĂ€lv vĂ€ljer, vilket underlĂ€ttar för den som vill kombinera jobb och studier.
En annan brist, som sannolikt hÀnger ihop med att den som tar ut utvecklingsledighet ska fÄ a-kassa, Àr att ledigheten bara accepteras om det anstÀlls en vikarie. Hur arbetsgivaren vÀljer att organisera arbetet nÀr nÄgon Àr frÄnvarande bör vara upp till arbetsgivaren och en enskild persons möjlighet till vidareutbildning kan inte vara beroende av om arbetsgivaren just dÄ har tid och lust att introducera en ny.
För det tredje ska anstÀllda, enligt förslaget, enbart kunna vara tjÀnstlediga pÄ heltid, trots att sex av tio mitt i arbetslivet, enligt TCO, föredrar att studera pÄ deltid medan de fortsÀtter att arbeta. Den instÀllningen rimmar Àven bÀttre med insikten att fortbildning Àr nÄgonting som behöver ske kontinuerligt och inte genom en punktinsats en enda gÄng. Samtidigt Àr ett Ärs break i regel för lite för den som satar pÄ omskolning, exempelvis frÄn kemist till kemilÀrare, vilket understryker vikten av att ha goda studielÄnsvillkor.
Sist men inte minst behöver rÀtten till kompetensutveckling fÄ större utrymme i förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare, vilket lÄngsiktigt gynnar bÄda parter. En stor del av tryggheten pÄ morgondagens arbetsmarknad sitter förmodligen inte bara i anstÀllningstiden, utan i den egna kompetensen.
DÀrför kan det vara vÀrt att trycka pÄ för att arbetsgivaren ska avsÀtta ytterligare medel till kurser och utbildningar. Det kan mycket vÀl vara bland det viktigaste att driva i kommande avtalsrörelser.