Sverige har genom åren har tagit emot många, många flyktingar från krigshärjade länder. Därför är det egentligen obegripligt att det inom barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatrin endast finns specialiserad verksamhet inriktad på vård, stöd och behandling av traumatiserade flyktingar på ett fåtal platser i landet. Alla flyktingar hamnar ju inte där den specialiserade verksamheten finns. Konflikten i Somalia, som nämns som ett av de länder varifrån flyktingströmmen väntas öka, har pågått i över 20 år. Sörmland har tagit emot flyktingar från Somalia nästan lika länge. Migrationsverket bedömer att även flyktingströmmen från Syrien kommer att öka. Inbördeskriget där har pågått i snart tre år. Som tidningen berättade tidigare i veckan fanns redan i våras över 1 500 asylsökande från Syrien bara i Sörmland. Nästan en tredjedel av dem är barn. Och fler kommer det med stor sannolikhet att bli framöver.
Kompetensen att ta hand om människor som flytt kriget, men bär med sig minnena av det, finns redan i länet. Därför vill landstinget samverka med kommunerna för att bilda ett team som kan rycka ut vid behov. De barn och ungdomar som kommer till Sörmland ska erbjudas möjlighet att bearbeta sina upplevelser och hantera sin ångest.
Det som ska göras nu är att det ska utredas vad det kan kosta och vilka andra konsekvenser ett organiserat traumastöd kan få för landstingets övriga verksamhet. Eftersom det tydligen inte blir tal om några nyanställningar, när kompetensen redan finns och de ska rycka ut vid behov, borde inte kostnaderna för det dra iväg. Man ska också ha i minnet att det kan bespara den enskilda människan en massa lidande, och landstinget och kommunerna framtida kostnader, om man hjälper flyktingbarn och -ungdomar att bearbeta sina upplevelser på ett tidigt stadium – i stället för att tro att de själsliga ärren läker av sig själva.
Vi har väl alla sett bilder från krig i både tv och tidningar, i skydd av hemmets lugna vrå och med möjligheten att välja bort rapporteringen genom att bäddra förbi just den sidan i tidningen eller byta kanal på tv. Det är svårt för de flesta att föreställa sig hur det är att uppleva det på nära håll: ljuden, synintrycken, lukterna, skräcken. Och så tvånget att lämna sitt land ovanpå det.
Det vore dock olyckligt om traumastödet skulle påverka övrig psykiatrimottagning på ett negativt sätt, och till exempel förlänga redan långa väntetider till ordinarie barn- och ungdomspsykiatri. Det är ju inte så att landstinget har en massa pengar över, och en del kommuner har det också kämpigt med ekonomin, så de resurser som finns måste användas optimalt.
Skulle konsekvensutredningen emellertid visa att det bara är att dra igång finns också kompetens ute i landet som Sörmland kan dra nytta av. Man kan ta reda på hur det specialiserade traumastödet är organiserat och hur det fungerar på de få platser där det redan finns. Det skulle bidra till att påskynda starten av liknande verksamhet här.