Det första är att de inte är i skolan, och svenska elever har mindre undervisning än jämnåriga i många andra länder. Om man tar bort sportlovet och förkortar jul- och sommarlovet, så att antalet lovveckor landar på tio, kan elever som behöver extra stöd få ytterligare en dryg månad på sig att nå målen, medan de högpresterande ges större möjligheter till fördjupning. Samtidigt räcker 2,5 månaders lov gott och väl för återhämtning och eventuella familjesemestrar.
För det andra: Att 6-19-åringarna är lediga nästan en tredjedel av året, betyder inte att deras föräldrar är det. Anställda har rätt till minstfem veckors semester per år, plus röda dagar, och är alltså i regel inte i närheten av att kunna matcha barns semesterkvoter. Inte ens om två föräldrar delar upp lovveckorna mellan sig och aldrig är lediga samtidigt. Ensamstående ligger ännu längre efter.
Det tredje problemet är att ekonomiska skillnader märks mer på loven än i skolan, även om klyftorna är långt ifrån osynliga under terminerna. Trots det är bilden av sportlovet fortfarande barn på skidresa.Sommarlovet illustreras av bad vid röda stugor och övrig ledighet med kulturupplevelser.
Visionen stämmer givetvis för en del, men inte för alla. Därför är det en rättvisefråga att dra ner på fritiden och låta skolorna använda delar av det förlängda läsåret till kultur- och friluftsaktiviteter. Då kan barn från fattigare familjer få möjlighet till liknande upplevelser som sina klasskamrater.
Att lösa alla tre problemen på ett bräde är övermäktigt och förändringen behöver ske successivt. Däremot går den tredje punkten att komma till rätta med även utan att korta loven, genom att kommuner erbjuder ett brett utbud av billiga och avgiftsfria lovaktiviteter. Gärna i samarbete med lokala kultur- och idrottsföreningar, vilket redan sker i Sörmland.
I Eskilstuna kan sportlovslediga barn och ungdomar testa skidåkning och karate, skapa konst på ett museum och gå på skridskodisco. I Strängnäs står simning, bugg och serieteckning på programmet. I Katrineholm ordnas teater, trolleriworkshop och kortfilmstävling. I Vingåker finns utförsåkning, volleyboll och pyssel. I Flen är skidbacken och skridskohallen öppna. För att nämna några exempel på vad elever som är hemma på lovet kan roa sig med.
Problemet är att arrangemangen sällan räcker, eftersom informationen långt ifrån alltid når de barn, och knappast de tonåringar, som behöver aktiviteterna bäst. Det kan lösas genom att jobba integrerat med skolorna, som vet vilka intressen många elever har. Dessutom bör kommuner erbjuda billiga sport- och påsklovsläger till fjällen, som sommarkollo fast på vårvintern, så att ungdomar med resurssvaga föräldrar får möjlighet att resa bort.
Då kommer fler elever att ha någonting kul att berätta när läraren ber dem att skriva ner vad de har gjort på lovet, vilket dock i mesta möjliga mån bör undvikas. Skolans uppgift är att utjämna skillnader mellan barn. Inte att synliggöra dem.