Och visst, globalt sett har svenska barn och ungdomar det väl förspänt. Avgiftsfri utbildning, tillgång till sjukvård och mediciner, ekonomiskt stöd om de vill plugga och socialbidrag ifall övriga försörjningsvägar är uttömda.
Men det betyder inte att alla har det lika bra. Som en kriminell 15-åring sa till SVT i veckan: ”Man upplever hat och ilska, orättvisan, det är mycket som vi inte kan nå från orten. Vi kan inte göra som andra medborgare. Vi är begränsade”.
Uttalandet ligger någonstans i gränslandet mellan känsla och verklighet. På pappret har den kriminella tonåringen haft samma möjligheter som alla andra. Samtidigt sätter den individuella upplevelsen upp mentala spärrar, och den som har misslyckats i skolan och tidigt lockats in i en kriminell spiral kan ha svårt att se en framtid någon annan stans.
Det är här Eskilstunas exit-projekt kommer in i bilden, vilket tidningen skrev om i går. Programmet riktar sig till de yrkeskriminella, som ska få hjälp att klara skolan, komma in på bostadsmarknaden, hitta praktikplatser och framför allt skaffa sig verktyg för att ta sig vidare. Målet är att de ska vara självgående och leva hederliga liv inom ett halvår.
Det är sannolikt en väl optimistisk kalkyl.
Kriminalitet genererar inte sällansnabba cash, vilket varken komvux eller en praktikplats i den lokala livsmedelsbutiken kan matcha. Många kommer därför att behöva stöd under en betydligt längre period än sex månader för att hålla sig kvar på den rätta vägen. Särskilt om en stor del av umgänget livnär sig på svarta pengar.
Dessutom räcker det inte alltid att jobba enbart med den kriminella individen, utan att ta tag i familjesituationen. Exempelvis berättar en vän till 15-åringen, som är 17 år och redan långt inne i kriminaliteten, att han växte upp med ett tomt kylskåp, varpå han började stjäla saker och sälja för att köpa mat. Därefter har hans kriminella handlingar eskalerat och numera är det han som betalar hyran hemma.
För att få honom att ge upp sitt kriminella liv, där en hel del kanske inte kan bevisas, krävs mer än en knuff tillbaka till skolan. Det han framför allt behöver är framtidstro och hjälp att göra en långsiktig plan, där han ser hur ansträngningar i dag bär frukt om fem, tio år: komvux-studier leder till högre studier som genererar jobb, möjlighet att skaffa egen bostad, bilda familj och leva ett hederligt liv, utan påtaglig risk att få en kula i huvudet.
Därför är det bra att Eskilstuna, tillsammans med rättsväsendet, riktar in sig på människorna överst i den kriminella pyramiden.Då försvinner dagens höjdaresom utbildar morgondagens kåkfarare, och utan äldre förebilder med gott om pengar framstår den kriminella banan inte som lika attraktiv.
Daltande?
Givetvis är det frestande att fräsa att kriminella tonårskillar ska in i fängelse och stanna där tills det börjar växa mossa på deras huvuden.Men det är inte det rättssystem de flesta vill ha.
Målet är alltid att de som begår brott, efter att ha avtjänat sina straff, ska börja leva laglydigt. Här behöver vissa mer hjälp på traven än andra.