Inte så många svenska statsråd kan tala med allvar om sådana saker, och ha något säga som är värt att säga inför en publik av demokratiskt passionerade människor i det som för 70 år sedan var värderingskrisens och brottets huvudstad, Berlin.
Birgitta Ohlsson, svensk EU-minister (FP) var inbjuden att tala i lördags som en del av 20-årsjubileet för föreningen Gegen Vergessen – Für Demokratie (Mot glömskan – för demokratin), som bildats för att inte minst motverka att nygammal extremism åter sprider sig då minnen av diktatur och folkmord bleknar. Under nio år hade föreningen som ordförande ingen mindre än den demokratiske och kristne förkunnaren Joachim Gauck, som 2012 slutade som ordförande då han valdes till Tysklands president.
Även Gauck höll tal i helgen, vid de judiska församlingsdagar som nu för första gången ordnats i större skala i Berlin efter mönster av de evangeliska respektive katolska kyrkodagar som i Tyskland är stora lekmannasamlingar för utbildning, diskussion och gudstjänst. Med åren har Berlin och Tyskland åter blivit en plats där även judar vågar bo, och inte bara kan stå ut, utan dit de söker sig från andra mer hotfulla och fördomsfulla platser i Europa.
Dessvärre ger denna förvandling av Tyskland inte alls en rättvisande bild av Europa i dag. Värderingskrisen Birgitta Ohlsson talade om syns inte bara i att populistiska rörelser tar vid efter nazism och fascism och ger en högerextrem hållning nya former och ibland nya måltavlor.
Birgitta Ohlsson nämnde i Berlin en invandrad stockholmare som elva år gammal upplevt den stora, statsregisserade pogromen, med mord, plundringar och skadegörelse mot judarna i november 1938, men som till skillnad från många andra kommit undan och länge bott i Sverige. Nu hade han mött en ohöljt nazistisk aktion på Karlaplan i Stockholm.
Förutom mot judar nutida högerextremism ofta mot romer och mot invandrare i allmänhet – sådana med muslimsk tro såväl som andra. Birgitta Ohlsson pekade på två slående exempel just när det gäller romer. När de och andra minoriteter i Ungern hotas av våldsamma politiska organisationer är det inte tal om att de numera starkt högernationalistiska styrande ändrar grundlag för att bättre skydda dem som hotas av extremismen. I stället har regeringspartiet drivit igenom bland annat inskränkt tryckfrihet.
Hon tog också upp ett nazistiskt ungdomsläger i hennes hemlandskap Östergötland, och satte det i sammanhang med ett upplopp i en stad i Serbien i november, där en folksamling skrek "döda zigenarna" och där en pogrom hotade.
Det är riktigt som hon påpekar att detta slags händelser inte är enstaka tillfälligheter, utan del av ett mönster vars grund är en kris i värderingar.
Den diskussion hon tog upp i Berlin behöver fler delta i. Ett samhälle där en likgiltighet sprider sig kring rätt och fel i så centrala frågor som medmänniskans lika värde har ett försvagat immunförsvar mot olika slags rörelser som angriper demokratin eller underminerar samhällsklimat och politisk kultur.
Sådana nedbrytande rörelser har sin grund i politiska idéer och attityder som inte bara omfattar uppseendeväckande och öppet brutala smågrupper, utan framför allt partier som driver bredare missnöjespolitik och lever på en grov propaganda mot minoritetsgrupper och mot folkvalda. De mest brutala grupperna lever i en jordmån som skapas och gödslas av sådana som försöker framstå som bredare missnöjesrörelser.