Alla riksdagspartier förutom ett – Sverigedemokraterna. Här är de helt bortkomna.
Partiledaren Jimmie Åkesson kunde inte förbigå klimatfrågan i sitt sommartal i lördags. Men han var utstuderat defensiv. De övriga partierna fokuserar klimatet för att motarbeta SD, flytta debatten från dess planhalva, menade Åkesson. Han kallade det oseriöst och populistiskt ”att göra politik av hur vädret ser ut en enskild sommar”.
Det var allt som SD-ledaren hade att säga i frågan. Men det räckte för att visa var partiet står – med ett ben i klimatförnekarlägret och det andra i den nationella egoismen.
I själva verket är det helt på sin plats att ”göra politik” av en varm och torr sommar vars motsvarighet inte finns dokumenterad i Sverige. Den kan kopplas till klimatförändringarna på två sätt.
Man kan se den som ett direkt uttryck för ett varmare klimat. Årets europeiska värmebölja följer på flera andra, som den i Ryssland 2010 och i Australien 2013, och stämmer överens med det som forskare säger om ökad frekvens av extremt väder som en följd av ändrat klimat.
Men även om man inte ser denna sommarvärme som ett direkt uttryck för klimatförändringarna, kan man ta den som en påminnelse om hur det kan bli i framtiden till följd av stigande medeltemperatur – för oss i Sverige och för människor i andra delar av världen.
Nog bör dessa insikter leda till politisk aktivitet.
Sverigedemokraterna har dock helt andra utgångspunkter. Som enda parti i riksdagen röstade SD mot Sveriges deltagande i Parisavtalet, det klimatavtal där världens länder bland annat förbinder sig att hålla den globala temperaturökningen till under två procent jämfört med förindustriell tid.
SD ställer inte upp på det svenska målet om en fossilfri fordonsflotta till år 2030 och ansluter sig till humbugteorier som ifrågasätter om medeltemperaturen ökar särskilt snabbt eller alls. Det har SD uttryckt i riksdagsmotioner.
Mitt under sommarens klimatdiskussion påminde Sverigedemokraterna om sitt krav att sänka anslaget till SMHI eftersom myndigheten, enligt SD, talar för mycket om klimatförändringarna.
Häromdagen fick partiets miljöpolitiska talesperson Martin Kinnunen en fråga i Expressen om huruvida han är orolig för klimatet. Vi i Sverige behöver inte vara oroliga, svarade Kinnunen. Vi har goda möjligheter att bekämpa olika former av väderfenomen. Dessutom kan vi dra nytta av ett varmare klimat, som att utöka den odlingsbara ytan. Sveriges bönder har nog svårt att hålla med om det.
SD:s budskap är att det inte får göra det minsta ont för svenskar att ställa om till en mer klimatvänlig livsstil. Bensinen får inte kosta mer. Och så universalargumentet: Sveriges del i den globala klimatskulden är så liten att en minskning av våra utsläpp inte är värd ansträngningen.
Problemet är att alla länder kan använda det argumentet. De kan lägga fokus på produktion eller konsumtion, välja tidsperiod och jämförelsesiffror för att komma fram till slutsatsen att notan kan skickas till någon annan. Om den principen blir vägledande i klimatarbetet är vi alla illa ute.