Så står det i Moderaternas och Socialdemokraternas majoritetsförklaring i Strängnäs för mandatperioden 2015-2018. Samma formulering förekommer i årsplanen för 2018. Någon utredning har nämligen ännu inte genomförts.
Under tiden har flera närliggande kommuner utrett, beslutat och verkställt en utökning av dessa timmar. I Eskilstuna gäller sedan årsskiftet 25 timmar, mot tidigare 15, och Stockholm har gått från 20 till 30 timmar.
Flen och Katrineholm har 20 timmar medan Vingåker har 15, strikt uppdelat på 3 timmar per dag.
Jämförelsen med andra kommuner är relevant inte minst ur konkurrenssynpunkt. Barnens tillgång till barnomsorg under olika skeden i föräldrarnas liv torde tillhöra sådant som påverkar val av bosättning. EK/ST har berättat om möten mellan Strängnäs snåla förskoleregler och familjer som flyttar tillkommunen från Stockholms län.
Men ytterst handlar det om barns utveckling. I vilken uträckning ska familjens livssituation tillåtas begränsa barnens tillgång till det lärande och samspel med andra som förskolan erbjuder? Ur det perspektivet är dagens ordning bakvänd. Timreglerna gör att barn som har sämst tillgång till lärande i hemmet får minst stöd från förskolan.
Kommunernas skilda förhållningssätt till detta syns än tydligare i reglerna för fritidshem för yngre skolbarn. ”Fritidshemmens uppgift är att göra det möjligt för dig som förälder att förena föräldraskap med arbete och studier”, klargör Katrineholms kommun på sin hemsida. Följdriktigt har barn till arbetslösa inte rätt att gå på fritids. Samma regler gäller i Vingåker, Eskilstuna, Strängnäs och Flen.
Men det går att se det annorlunda. Botkyrka kommun beslutade 2011 att öppna fritids för barn till arbetslösa. Kommunen ger nu rätt till heltid på fritids, 35 timmar i veckan, för alla barn till och med den termin de fyller tio år, varefter de kan gå i öppen verksamhet. Ansvariga politiker motiverade det med att ökad tillgång till fritids gynnar barnens kunskaps- och språkutveckling.
Botkyrka kommuns beslut bottnar inte minst i de egna erfarenheterna av att vara en kommun för en hel del nyanlända. Många av de vuxna är arbetslösa i perioder, framför allt under de första åren i Sverige, medan deras barn får begränsad träning i svenska. En förlängning av skoldagen för dessa barn kan ge dem flera timmar extra daglig språkträning.
Därutöver kan ambitionen för fritids höjas generellt, så att exempelvis stöd till läxläsning alltid finns med som ett naturligt inslag.
Flera kommuner i Stockholms län ligger här i framkant, både vad gäller timmarna i förskolan och tillgång till fritids, medan de sörmländska kommunerna släpar efter. Höjda ambitioner kostar förstås skattepengar. Men det gör även en oförmåga att ge alla barn – oavsett vilka deras föräldrar är – ett bra stöd till lärande tidigt i livet.