Vad som är ett riskkapitalbolag är inte alltid lätt att säga. Men ordet har fått symbolverkan. Såväl finansminister Borg som utbildningsminister Björklund uppträder nu defensivt, på fel planhalva, fast de i stället kunde peka på vad de uträttat med ändrade skatteregler och med den skärpta skollagen. Taktiken anpassas efter debattvindarna, sakfrågan undviks.
Friskolorna fick spelregler i en serie beslut från 80-talet, över Beatrice Ask (M) i Bildtregeringen, och fram till 1997 då Ylva Johansson (S) var minister. Med åren blev sedan åtskilliga skolor dotterföretag till större koncerner, i några fall ägda av riskkapitalbolag.
Fyrpartiregeringen efter 2006 mötte det tredubbla problemet: En del av friskolorna var härdar för flumskoletänkande. En del andra friskolors ägare satte i system att smita från kostnader för bibliotek, gymnastik och annat och hade svagt utbildade lärare – det saknades ju regler som tvingade dem att hålla uppe kvaliteten. En del friskolor ägdes av bolag som deltog i den systematiska skatteflykten med räntesnurror.
Det var denna brist på disciplinerande regelverk som lockade fram en del företag som inte hade syftet att vara långsiktiga i skolverksamhet, Affärsupplägget att köpa skolor, utnyttja räntesnurror för att flytta överskott utomlands och sedan sälja är i stort sett redan blockerat. Skollagen har skärpts på en rad punkter. Skolinspektionen har mer befogenheter och resurser. Skattereglerna har skärpts för att få bort den systematiska skatteflykten med räntesnurror. Skolverksamhet har gjorts ointressant för bolag med syfte att lyfta kortsiktig vinst inför en försäljning.
Utredning pågår dock om att bolag med kortsiktiga ägarperspektiv skulle få avslag i Skolverkets prövning av ägarbyten. Det hänger ihop med sexpartiuppgörelsen i våras om villkoren för friskolor. Att vårda den uppgörelsen finns det goda skäl för. Men ansökningar från riskkapitalbolag med affärsplaner av som liknar årgång 2005 blir nog mycket sällsynta.
M och FP har samordnat sig om att utreda en likartad prövning av långsiktig ägaravsikt i vårdsektorn. Då skulle den nya tillsynsmyndigheten – resultatet av Socialstyrelsens klyvning – göra en prövning av det slag Skolverket gör. Medicinsk kvalitetskontroll ser i dag ut på helt annat sätt.
Att det skulle ha nämnvärd effekt just för riskkapitalföretag med kortsiktig ägarroll är tveksamt. Regeringens ingrepp mot räntesnurrorna har haft samma nedkylande verkan i vård- som i skolsektorn. Kvalitetsproblem i äldrevård är inte knutna till ägarform. I de delar av sjukvården där det är möjligt för en entreprenör att påverka intäkterna är förutsättningarna helt andra än i skolor, där ju skolpengen för en viss elev är ett givet belopp.
Ersättningssystem i primärvård och annan sjukvård måste ge rätt incitament. Är de fel utformade kan intäkten manipuleras med överbehandling, överdrivet antal diagnoser och på andra sätt. Detta gäller dock i lika hög grad landstingsägda, läkarägda och koncernägda vårdcentraler.
Detta är, liksom Björklunds uppstramning av friskolornas villkor 2009-10 och Borgs nedstängning av räntesnurrorna, ämnen det är känsligt att tala klartext om i en del borgerliga sammanhang – där man ogärna vill höra att det faktiskt fuskas eller myglas i företagssektorn eller bland rektorer och läkare.
Onödig lågmäldhet om sådana saker åtföljs av demonstrativa markeringar om riskkapitalbolag – en lika onödig anpassning efter hur debatten förs från vänsterhåll.