I Sverige hade hans ålder suttit som en smäck.
Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD) och Gustav Fridolin (MP) var 28 år när de tillträdde som partiledare/språkrör för varsitt riksdagsparti och alltså i teorin blev statsministerkandidater, vilket påpekas av Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och vd på Institutet för Näringslivsforskning, i en intressant intervju med Realtid (21/4). Lööf blev på samma gång chef för näringsdepartementet och Fridolin tog som 31-åring över utbildningsdepartementet.
Den senare var i gott sällskap. När Stefan Löfvens (S) regering tillträdde hösten 2014, hade den en medelålder på 45,5 år och var därmed den yngsta i modern tid. Två ministrar hade inte hunnit fylla 30, bland dem 29-årige Gabriel Wikström som fick hela sjukvården på sitt bord. Ytterligare tre var under 40, och ”unge” Macron är faktiskt äldre än både Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt var när de tillträdde som partiledare för Moderaterna.
Problematiskt? Lite.
Som Henrekson säger finns det inom svensk politik en ungdomskult, som leder till att unga och relativt oerfarna personer når höga positioner utan att ha bevisat att de kan ta ansvar för större verksamheter. Anledningen till att det kan vara illa är inte att de unga politikerna skulle vara obegåvade – det är de verkligen inte – men erfarenhet gör det enklare att se mönster och dra paralleller. Den som har varit med förr kan snabbare skapa sig en helhetsbild, inse att det är dags att välja det minst dåliga av två jobbiga alternativ och stå för det.
Här har även medierna ett ansvar. Det politiska spelet skildras ofta som just ett spel eller en match, där partiledardebatter ramas in av uppsnack och eftersnack. Det utses vinnare och förlorare, ofta utan att sakfrågorna analyseras på djupet, vilket premierar egenskaper som att gå genom rutan och behärska slagkraftig retorik, framför handlingskraft och eftertänksamhet. Vad betyder det exempelvis att Jan Björklund vann skolduellen mot Gustav Fridolin eller att Anna Kinberg Batra tog hem jobbfajten?
Den inställningen – att retorik, vilja och ambition trumfar kunskaper, erfarenhet och kompetens – har sannolikt hjälpt till att bana vägen för ungdomskulten. När idealet är ung, hungrig och slagkraftig blir motsatsen inte äldre, erfaren och eftertänksam, utan äldre, trött och mätt.
Det öppnar inte precis upp för en politisk strid mellan Hillary Clintons, 69, och Donald Trumps, 70, generationskamrater i Sverige. Detta trots att det vore bättre om fler toppolitiker befann sig i spannet 50-70 än 30-50, så att tunga politiska poster snarare blir slutet på en lysande karriär än början på den.
Memoarerna hinner sannolikt skrivas i alla fall.