Finansinspektionens granskning är än mer allvarlig. Men nya namn i styrelse och ledning, och vidtagna åtgärder, stabiliserar förtroendet.
Finansiellt är Sörmlands Sparbanks förluster kännbara men inte på den nivån att bankens självständighet eller förmåga att klara en allmän finanskris på allvar hotas. Ansvarsfrihet bör enligt revisorerna inte ges till styrelseledamöter som var med om missförhållandena.
När bokslutet för 2016 nu presenterats går det att få en överblick över verkningarna av dramatiken i Sörmlands Sparbank som började våren 2016. De exceptionella kostnaderna för det som hänt anges till cirka en kvarts miljard, varav dryga 100 miljoner kronor avser granskning och åtgärd av brister samt fortsatta utredningar och juridiska tvister. Det är en viktig delförklaring till 2016 års förlust på 57 miljoner, under ett år med god samhällsekonomi. Det kan jämföras med vinster 2012-15 på cirka 120-180 miljoner.
Bankens stabilitet kan dock inte ses som rubbad. Det viktiga måttet "kärnprimärkapitalrelation" har på ett år sjunkit från 19,4 till 17,4 procent. Det är dock fortfarande bättre än 2013-15 då det låg omkring 15,5 procent. Förlusten kan jämföras med ett eget kapital på knappt tre miljarder, som ska ställas i relation till tillgångar på nästan 14 miljarder, varav utlåning till allmänheten är nästan tio miljarder.
Avgörande för fortsatt förtroende är dock de personförändringar och det skifte av företagskultur som skett det senaste dryga halvåret. Styrelsetrion Birgitta Johansson-Hedberg, Josefin Lindstrand och Erik Hägglöv har gedigen yrkesbakgrund just vad gäller regelverk och ledning av banker.
Det är viktigt att det insetts att de allvarliga missförhållandena inte bara avsett resor och privata omkostnader som betalats av banken. Finansinspektionens utredning hösten 2016 av bland andra Sörmlands Sparbank visade på ledningsbrister samt bristande kontrollinsatser mot penningtvätt. Denna kritik har av allt att döma tagits på allvar.
Den beräknade kostnaden för bristerna slår inte mot insättare eller lånekunder. Det är bankens finansiella styrka som berörts. Visserligen har aktieposten i Swedbank haft en positiv kursutveckling på börsen, med över 235 miljoner. Sådant kan dock gå åt andra hållet ett annat år.
2016 var och förblir ett förlustår, av skäl som var oacceptabla. Att spararna skyddas av statlig insättningsgaranti får aldrig leda till att det tas lätt på de regelverk som ska upprätthålla förtroendet för bankväsendet. Sker detta kan det bli fråga om mycket drastiska åtgärder från Finansinspektionen. Dit har det alltså inte gått.
Revisorerna föreslår att huvudmännen vägrar ansvarsfrihet för ett halvdussin numera avgångna styrelseledamöter. Två personer som kom in på ett sent stadium och inte haft del i det som gått fel frias av revisorerna. Av allmänt intresse är att detta gäller landstingsstyrelsens förra ordförande, Åsa Kullgren (S). I detta, och när det gäller övriga namn är revisorernas bedömning den enda rimliga.
Vägrad ansvarsfrihet utsätter inte den prickade för andra betalningskrav än de som är rimliga och ytterst är möjliga att genomdriva i domstol. Men beviljad ansvarsfrihet i ett läge som detta skulle vara en stötande signal om att det tagits lätt på en betydande missförhållanden i en så viktig regional institution som en sparbank.