Det finns både en agitation som kan leda till våld, och verkliga våldshandlingar på mer än en kant, hos såväl högerextremister som vänsterextremister. 1 maj i Eskilstuna 2012 var en uppvisning av detta.
Det förekommer också politiskt våld som troligen inte kan knytas till sådana smågrupper, utan till det som kan innebära än större risk för verkligt allvarliga dåd, med mord och andra allvarliga personskador. Bakgrunden är då ett hätskt misstänkliggörande av andra åsiktsriktningar och en agitation där demokratins företrädare framställs som illvilliga, hjärtlösa och företrädare för onda intressen.
Det våldsamma överfallet på en kommunalt förtroendevald i Nordmaling nyligen tycks ha haft ett samband med skolnedläggningar av det slag som nu är aktuella i Flen, men som givetvis, hur kontroversiella de än kan vara, måste kunna diskuteras med sakskäl och avgöras i demokratiska former utan våldsamheter.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh begicks av en psykiskt störd person, och det har inte gått att reda ut eventuell påverkan av hätskheten i den pågående EMU-kampanjen – eller av den ännu hätskare agitationen mot de demokratiska politiker, med inte minst Anna Lindh i spetsen, som ställde sig bakom det väpnade Nato-ingripandet mot regimen i Serbien.
I en del av de senaste dagarnas nyhetstelegram är det däremot hot och skadegörelse som hör hemma i just de mönster som nyligen granskades här i vår tidning. Måltavlorna i Västsverige – arbetsförmedling, försäkringskassa och en del personer i SD, samt proklamationer från något som påstår sig vara AFA – pekar på den "autonoma" del av extremvänstern där detta slags brottslighet är ideologi.
Övrig yttre vänster har ibland rätt svårt att med någon effektivitet säga ifrån mot de våldsförhärligande grupperna. Det främsta resultat dessa åstadkommer är dock att de bjuder den yttre högern inom såväl SD som övriga organisationer på tillfällen att uppträda som offer och blanda bort korten om den egna extremismen.
Detta gäller även gårdagens brott, där det som från yttre vänstern tidigare drabbat finansminister Bo Ringholm (S) och Marit Paulsen (FP) nu drabbade SD-ledaren Jimmie Åkesson, som fick ett kladdigt bakverk i ansiktet. Detta nedriga tilltag kan inte bagatelliseras den här gången heller. Att ta till handgripligheter i stället för det tryckta eller talade ordet är en oacceptabel sak, som för övrigt i hög grad hör i hop med just de bruna rörelser som SD har sina rötter i.
Det måste vara konsekvens i avståndstagandet. Den som är demokrat ska aldrig använda metoder som skulle förstöra demokratin om de kom till allmän användning.
Detta gäller också propagandans avarter. SD som igår bjöds på en hel dags gullande i radion, som följd av ett tilltag från motsatt kant, är samma parti som har partiorgan med hemliga utgivare och funktionen att piska upp hätskhet och motsättningar, med angrepp mot dem partiet ogillar och mot politiska partier av vanligt demokratiskt slag
Arbetsfördelningen mellan Åkesson själv och hans propagandahantlangare liknar i hög grad den arbetsfördelning som finns i yttre vänstern mellan dem som mest lovar miljarder och dem som uppträder i svarta masker.