En del kommer att ha samma lärare hela läsåret. Andra byter en, två eller till och med tre gånger.
Orsaken är enkel. I slutet av juli fanns 163 lärartjänster att söka i Sörmland och långt ifrån alla tillsätts med utbildade lärare.
I Flen har man rekryterat 20 nya till grund- och gymnasieskolan, varav sju behöriga. I Vingåker var endast en av 22 nyanställda behörig och av de 39 skolrelaterade tjänster Katrineholms kommun utannonserade till hösten är 17 tillsatta. I Eskilstuna håller man på och rekryterar till 15 vakanta tjänster och i Strängnäs är de flesta luckorna fyllda, dock inte enbart av personer med en pedagogisk utbildning i ryggsäcken.
Kort sagt är det lärarnas marknad, där den som är utbildad i mångt och mycket kan vraka och välja, och så kommer det att förbli. Förra läsåret hade bara varannan nyanställd lärare i Sverige pedagogisk högskoleexamen och enligt SCB:s prognos kommer det att saknas 65 000 utbildade lärare 2025, förutsatt att ingenting ändras.
Samtidigt som situationen är problematisk öppnar bristen upp för nytänkande, ökade löner och en höjning av läraryrkets status. Det är när det blir huggsexa om kompetensen arbetsgivarna tvingas vässa villkoren, vilket kommer att leda till att lärarnas status höjs, varpå det blir enklare att locka de bäst lämpade till yrket.
Men det betyder inte att glappet mellan tillgång och efterfrågan räcker för att med dagens modell fylla katedrarna med behöriga. De närmaste årens behov är så pass stort att antalet nyutexaminerade inte har en chans att matcha antalet vakanser.
Därför måste arbetsgivarna jobba hårt för att locka tillbaka dem som har lämnat skolvärlden, samtidigt som staten skapar attraktiva villkor för akademiker som vill komplettera sina högskolestudier med en kortare utbildning i pedagogik. Inte minst eftersom forskning visar att lärares ämneskunskaper är viktiga för elevernas resultat, något som har hamnat i skymundan när fokus legat på att lärarna ska coacha i stället för att utbilda.
Dessutom behöver samtliga inblandade blicka långt utanför boxen. Lärarutbildningen har fått omfattande kritik och måste reformeras, vilket tyvärr innebär att vikten av att ha just en lärarutbildning är aningen mindre än förr. Det gör i sin tur att vägen in till läraryrket bör breddas, bland annat genom att arbetsgivarna undersöker vilka andra utbildningar och erfarenheter som kan ha gjort studenterna till hyggliga pedagoger med relevanta kunskaper.
För frågan är inte om många av Sveriges elever kommer att undervisas av obehöriga lärare – inte bara i höst, utan kanske under hela sin skoltid. Frågan är vilka obehöriga som är bäst lämpade att jobba i skolan, vilket stöd de behöver och vilka förutsättningar som krävs för att de ska kunna ge barn och unga bästa möjliga utbildning.
För ja, det är jobbigt för rektorerna med lärarbrist. Men det är ännu värre när lärarnas ämneskunskaper brister.