Det har kommit ännu en skolrankning som rangordnar kommunernas prestationer. Åter råder förvirring kring vad det är som mäts och varför.
Visst, rankningen från Lärarnas Riksförbund, LR, som presenterades i måndags, har sina förtjänster. LR resonerar, utifrån andra rankningar, om problemen med att rangordna kommuner på det här sättet.
Förbundet lägger stor vikt vid strukturella faktorer – som befolkningstäthet, föräldrarnas utbildningsnivå och andel nyinvandrade elever – som kan förklara skillnader mellan kommunerna. LR understryker att det inte gör anspråk på att presentera den ultimata modellen utan att sammanställningen framför allt ska ses som ett inlägg i debatten om rankningar.
Det låter bra, men fullt så enkelt är det inte. Trots alla brasklappar är detta i sig en rankning, en sammanställning som bedömer och rangordnar, som talar om vem som är bäst och vem som är sämst. Och gör det utifrån mätmetoder som kan ifrågasättas.
De studerade måtten fokuserarpå elevresultat men även påtypiska lärarfackliga frågor – lärarlöner, legitimerade lärare samt det snåriga måttet undervisningskostnad per elev.
Detta korrigeras sedan med hänsyn till strukturella och socioekonomiska faktorer. Varje mått redovisas för sig och läggs ihop till ett totalresultat där alla kommuner ges en placering.
Resultatet visar att Bengtsfors kommun i Dalsland är bäst medan Säter i Dalarna är sämst. I vårt område får Flen högst placering på plats 34 och Vingåker lägst med plats 283.
Blir någon klokare av detta? Jodå, det går att plocka ut godbitar och använda i en mer övergripande diskussion. Exempelvis varför kommun A lägger mer pengar än kommun B på undervisning, trots att de två kommunerna har likartade förutsättningar, samtidigt som eleverna i kommun A presterar mycket sämre. LR:s idéer om ett enhetligt (i förbundets modell statligt) finansieringssystem för skolan, som tar hänsyn till strukturer och socioekonomi och skapar likvärdiga förutsättningar, är tänkvärda.
Men det är inte till sådana samtal som denna rapport inbjuder i första hand. Det är inte så den är sammanställd och presenterad. Uppställningen pekar ut bäst, sämst och däremellan. De särredovisade samt sammanvägda och korrigerade måtten skapar en röra som det inte är helt lätt att reda ut. Vad är orsak och verkan? Det framgår inte ens tydligt vad Lärarnas Riksförbund anser att kommunerna bör fokusera i förhållande till sitt skoluppdrag. Den pedagogiska svagheten är särskilt anmärkningsvärd när avsändaren är ett lärarförbund.
De skolansvariga i kommunerna bör därför varken slå sig för bröstet eller skämmas på grund av placeringen på denna lista. De kan ta del av resonemangen, titta på siffrorna och sedan återgå till de egna mätverktygen som inte tas framutifrån ett lärarfackligt intresse utan utifrån ett medborgarperspektiv och vetenskaplighet, gärna med stöd från Skolverket. Det ska vara relativt få och enkla mått och mål, som vem som helst kan förstå.