Ălandskommunerna Borgholm och MörbylĂ„nga folkomröstade om en kommunsammanlĂ€ggning i samband med Europaparlamentsvalet. Trots att ja-sidan nĂ€rde viss medvind inför valet, blev det â precis som nĂ€r man prövade att folkomrösta om sammanlĂ€ggning 2009 â ett tydligt nej till ett sĂ„dant giftermĂ„l. GrĂ€srötternas budskap Ă€r otvetydigt. De fyra gĂ„nger det folkomröstats om kommunsammanlĂ€ggningar under 2000-talet, har berörda invĂ„nare sagt nej. TillfrĂ„gas folket, föredrar det att köra pĂ„ i egen regi.
Kontrasten Àr stor nÀr vi riktar blicken mot instÀllningen hos rikspolitikens politiska eliter. Flera motioner har lagts i riksdagen dÀr motionslÀggarna vill utreda förutsÀttningar för en kommunsammanlÀggningsreform. Tunga fackförbund, ett par riksdagsmÀn liksom stockholmska finansborgarrÄd har dessutom skrivit debattinlÀgg som argumenterar för behovet av en sÄdan reform.
Om mannen/kvinnan pÄ gatan Àr skeptiska till storkommuner, men politiska eliter Àr pigga, vad sÀger dÄ den samhÀllsvetenskapliga forskningen? Med tanke pÄ tilltron till sammanlÀggningarnas potential fÄ till stordriftsfördelar och dÀrmed möta kommunernas framtida utmaningar, Àr det kanske lite överraskande att den internationella forskningen faktiskt manar till ÄterhÄllsamhet med sammanlÀggningsverktyget.
Förra Ă„ret sammanfattade den portugisiske statsvetarprofessorn Antonio Tavares denna forskning genom att sĂ€ga ungefĂ€r att, visst, en del studier pekar pĂ„ fördelar. Men de gĂ€ller ofta kommunsystem som frĂ„n början Ă€r mycket fragmenterade â och dessutom tenderar vissa vinster vara av övergĂ„ende karaktĂ€r. Tavares menar att den optimism man ser i statliga utredningar som föregĂ„r reformerna, sĂ€llan motsvarar de slutgiltiga utfallen. I en annan artikel, ocksĂ„ frĂ„n 2018, nĂ„r statsvetarna Linze Schaap och Niels Karsten en liknande slutsats. De skriver att sammanlĂ€ggningar Ă€r ett överskattat verktyg för att möta kommunsektorns utmaningar.
PÄ motsvarande sÀtt skriver Joshua McDonnell, i en pinfÀrsk sammanfattning av forskning som uteslutande tittar pÄ demokratieffekter, att vi kan vara ganska sÀkra pÄ att kommunsammanlÀggningar har negativa demokratikonsekvenser.
I fallet kommunsammanlĂ€ggningar verkar vi alltsĂ„ befinna oss i den nĂ„got ovanliga situationen dĂ€r motstrĂ€viga medborgare â Ă„tminstone till del â har forskningen pĂ„ sin sida. De politiska eliterna, Ă„ sin sida, Ă„tnjuter inte riktigt samma stöd för reformen i befintlig evidens.
Gissur Erlingsson Àr bitrÀdande professor vid Linköpings universitet, Gnestabo och fristÄende krönikör.