Centern, som förlorade stort i Finlands val i söndags, hade gjort det lĂ€tt för sig inför förra valet, och levde dĂ„ högt pĂ„ kortsiktigt missnöje i opposition. En fempartikoalitionkĂ€mpade med lĂ„ngvariga följder av Nokiakrisen och problem i ekonomin. SĂ„vĂ€l Centern som högerpopulisterna â SannfinlĂ€ndarnaâ odlade missnöje och gick framĂ„t. Centern, ett av Finlands ledande partier i hundra Ă„r , fick flest riksdagsmandat 2015, och statsministerposten.
NÀsta steg var att leda den mest ensidigt högerinriktade regeringen i Finland pÄ mÄnga Ärtionden.
VĂ€gvalet gick Ă„t samma hĂ„ll som hos de SD-lutande i M och KD i Sverige i höstas. Centern, det moderat konservativa Samlingspartiet och SannfinlĂ€ndarna bildade en markant antiliberal regering. Ăven attityden till Finlands tvĂ„sprĂ„kighet blev negativ.
Centern, som med Ären fÄtt mer liberala drag, vÀnde sig 2015 Ät rakt motsatt hÄll. I söndags blev partiets resultat det sÀmsta sedan 1917. FrÄn att ha varit störst i riksdagen föll de till fjÀrde plats.
NÀstan alla mandatförlusterna gick till Socialdemokraterna, De Gröna (i Finland ett mittenparti) samt VÀnsterförbundet (som pÄ senare Är har regerat Àven med Samlingspartiet).
Hade de i Finlands center tÀnkt mer som Annie Lööf hade detta inte hÀnt.
Att bilda regering blir inte enkelt, de fyra största partierna Àr alla under 20-procentsstrecket. Antti Rinne (S), tidigare fackföreningsman och finansminister, ligger bÀst till för att bli statsminister.
För majoritet behöver han ha med sig ett av de tvÄ större borgerliga partierna, samt tvÄ mindre partier.
à andra sidan kan Socialdemokraterna vilja undvika att lÀmna VÀnsterförbundet i bekvÀm opposition, dÀr de kan ha lÀttvindiga ekonomiska budskap, nÄgot Socialdemokraterna sjÀlva hÄllit pÄ med de senaste fyra Ären.
Centerpartiet kan tÀnkas vara i alltför dÄligt internt skick för att orka gÄ direkt in i en ny regering. Den verkliga förhandlingen kan komma att ske mellan Socialdemokraterna och Samlingspartiet, en i Finland flera gÄnger framgÄngsrik samverkan. Den kan dÀrtill ges en liberal prÀgel genom att ta med bÄde Svenska folkpartiet och De gröna i regeringen.
Samlingspartiet har ocksĂ„ skĂ€l till sjĂ€lvrannsakan, Ă€ven om de klarade sina mandat trots regeringens misslyckanden. De spekulerade i att kunna regera sönder högerpopulisterna, som ocksĂ„ sprack i tvĂ„ delar dĂ„ partiledningen togs över av den hĂ„rdföra SD-liknande falangen, som nyligen lierade sig öppet med extremhögern i Italien, Ăsterrike och Frankrike.
En skillnad mot Sverige Àr att SannfinlÀndarna bestod av tvÄ olika missnöjesriktningar. Den som kom ur det tidigare Landsbygdspartiet tillsatte utrikes- och försvarsminister.
BÄda dessa stÄr i Finland under presidentens uppsikt, och de visade sig kunna samarbetavÀl med Stefan Löfvens regering. Men dessa ministrar som lÀmnade SannfinlÀndarna Àr nu helt utslagna.
Den riktning som ideologiskt hör nÀra ihop med kontinentens ytterhöger tog hand om nÀstan hela det tidigare partiets röstunderlag. I deras valrörelse var kortsyntheten satt i system, med hÄrd agitation mot klimatpolitiken.
SÄ gick det med förestÀllningen att högern tÀmjer ytterhögern genom att gÄ i allians med den senare.