Ett asylboende i Pajala. Personer som får uppehållstillstånd bör hjälpas till egen lägenhet så snart som möjligt. Foto:

Rätt att ge förtur till nyanlända

Ledare

”Nyanlända får förtur i stora delar av landet” löd en rubrik i Hyresgästföreningens tidning Hem och Hyra för ett par veckor sedan.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Artikeln bygger på svaren i Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät som skickas ut till kommunerna. 174 av 290 kommuner svarade att de tillämpar någon form av förtur i bostadskön. 109 angav att de har gett förtur till nyanlända.

Nyheten gav ett sus i Opinionssverige. Kritiker talade om orättvisa och splittring av landet.

Frågan om kö och förtur är inte alldeles enkel. Kommunerna har i alla tider behövt ta bostadssociala hänsyn. Personer med problem att få hyra en egen bostad har getts företräde till i huvudsak kommunägda lägenheter. Det kunde handla om personer med olika typer av sociala problem eller mycket svag ekonomisk ställning.

Till den kategorin hör även nyanlända som kommer direkt från Migrationsverkets boenden. De saknar i regel inkomst och har inget nätverk i Sverige. Att dessa personer alltid har haft förtur till lägenheter ligger i sakens natur. De har knappast kunnat köa sig fram till en bostad.

Den som anser att nyanlända inte bör ges denna förtur bör berätta vart de ska ta vägen. Det alternativ som finns är att bo kvar i Migrationsverkets boenden för asylsökande. Vägen in i Sverige blir då betydligt längre. För att få läsa svenska för invandrare måste man i regel vara folkbokförd, något som kräver en bostad.

Migrationsverkets boendealternativ är också dyra. Dyrast är de tillfälliga boenden som myndigheten upphandlar. Enligt verkets senaste prognos är den genomsnittliga dygnskostnaden där 320 kronor per person med helpension.

Denna dyrare form har blivit mindre vanlig de senaste åren, då antalet asylsökande har minskat men också för att kommunerna, tack vare den nya bosättningslagen, har tvingats att bli bättre på att slussa nyanlända till egen bostad.

Bör då bostadskontrakt som ges till nyanlända vara tidsbegränsade? Den åsikten kan man ha. Men sådana upplägg riskerar att bli antingen tom symbolik eller skapa nya problem.

Om människor saknar inkomst och inte kan få egen bostad, står kommunen kvar med ansvaret att lösa deras bostadssituation, särskilt om det finns barn i hushållet. Att ställa folk bokstavligen på gatan, som i Solna, där nyanlända har byggt tältläger, är djupt inhumant och förödande för integrationen.

Etablering blir också svårt om människor måste flytta runt mycket. Inte heller är det bra om många lägenheter , i synnerhet om de är geografiskt koncentrerade, blir till genomgångsbostäder där hyresgästerna bor väldigt kort tid. Det är universalmedlet för förslumning och sociala problem.

En hel del kommuner har länge fört en bostadspolitik vars syfte har varit att dra sig undan socialt ansvarstagande. Man har sålt bort kommunägda lägenheter, gjort sig av med kommunala bostadsbolag och hållit nere andelen hyreslägenheter. Förhoppningsvis innebär de senaste årens flyktingmottagande att dessa kommuner har tänkt om och insett att de måste ha en bostadsförsörjning för alla.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

BostadsmarknadenInrikespolitikIntegrationLedarehyreslägenhet
Relaterat