PĂ„ en av den svenske illustratören och skĂ€mttecknaren Robert Nybergs teckningar syns en överfull tĂ„gperrong. Ett litet barn vĂ€nder sig mot en Ă€ldre man och frĂ„gar âkommer tĂ„get?â varpĂ„ mannen svarar âjavisst, lika sĂ€kert som ett brev pĂ„ posten!â
Det Ă€r lika roligt som trĂ€ffsĂ€kert, men döljer som Nybergs teckningar sĂ„ ofta gör ett allvar och ett mörker. Vi Ă€r vĂ€ldigt mĂ„nga som kĂ€nner igen oss, som slutat lita pĂ„ samhĂ€llets infrastruktur och som oroligt stĂ„r dĂ€r pĂ„ perrongen och vĂ€ntar â dag ut och dag in.
För sÄ ser vardagen ut för mÄnga av oss pendlar strÀckan Eskilstuna-StrÀngnÀs-Stockholm med MTR:s MÀlartÄg.
Som Emma Wange pÄ denna ledarsida kunde konstatera för nÄgra veckor sedan har MTR lovat runt och hÄllit tunt. InstÀllda tÄg och förseningar har nÀrmast blivit ett signum för de blÄ-vit-röda tÄgen som trafikerar strÀckan. Och dÀr ilska och upprördhet initialt infann sig har uppgivenheten tagit vid i takt med att utlovade förbÀttringar uteblivit.
Jag hör andra pendlare fundera pÄ om man ska börja ta bilen i stÀllet eller flytta frÄn Eskilstuna.
Numera rĂ€knar jag, vis av erfarenhet, med att Ă„tminstone ett av dagens tĂ„g â till Stockholm eller hem igen â kommer att vara försenat. Det blir lĂ€tt sĂ„ att man faller till föga för anekdotisk bevisföring dĂ€r man tycker sig ha egna erfarenheter som Ă€r tillrĂ€ckligt starka för att dra generella slutsatser. Men hĂ€r talar fakta sitt tydliga sprĂ„k.Vintern 2020â2021, nĂ€r SJ fortfarande ansvarade för MĂ€lartĂ„gstrafiken, lĂ„g punktligheten pĂ„ mellan 80 och 90 procent. I augusti i Ă„r lĂ„g den pĂ„ 72 procent pĂ„ min strĂ€cka. Det innebĂ€r alltsĂ„ att var fjĂ€rde tĂ„g var försenat eller instĂ€llt.
âSignalfelâ, âsen vĂ€ndningâ, âlokförarbristâ. Det tycks inte finnas nĂ„gon hejd pĂ„ kreativiteten nĂ€r de kommer till ursĂ€kter och förklaringar till instĂ€llda och kraftigt försenade tĂ„g frĂ„n de ansvariga. Och det har lovats krafttag, det ska âkrigasâ. Ansvariga tjĂ€nstemĂ€n har sjĂ€lva Ă„kt tĂ„g för att trĂ€ffa resenĂ€rer.
Men faktum kvarstĂ„r efter snart tvĂ„ Ă„r med MTR som operatör â stĂ„r vi allt som oftast kvar pĂ„ perrongen och vĂ€ntar pĂ„ tĂ„g som aldrig kommer i tid eller överhuvudtaget.
Det Àr en oacceptabel och ohÄllbar situation. Och som enskild resenÀr Àr kÀnslan av maktlöshet ganska stor.
För min del innebĂ€r detta instĂ€llda möten, förseningar, stress och frustration. Det gör svĂ„rt för mig att kunna bo i Eskilstuna och jobba i Stockholm, att kunna vara den pappa jag vill vara â hĂ€mta och lĂ€mna mina barn pĂ„ fritids och skola.
Det Àr alltsÄ MTR, ett i grunden Hongkongbaserat företag, som sedan december 2021 sköter driften av MÀlartÄgen efter att ha vunnit en upphandling. Men ansvaret för den regionala tÄgtrafiken ligger hos MÀlardalstrafik, ett regionalt bolag som Àgs gemensamt av de sex regionerna i Stockholm-MÀlardalen. Ytterst ansvarar alltsÄ vÄra folkvalda politiker. Och efter snart tvÄ Är med MTR som operatör borde mÄttet vara rÄgat, det borde vara slutsnackat och krafttag vÀnta. Detta Àr ett reellt hot mot vÄr regions attraktionskraft och förmÄga. NÄgot som borde oroa berörda politiker minst lika mycket som oss uppgivna resenÀrer.
NĂ€r jag var liten var uttrycket âgĂ„r som tĂ„getâ ett kraftuttryck för snabbhet och pĂ„litlighet. I dag Ă€r det rakt motsatta. Det enda MĂ€lartĂ„g lyckas riktigt bra med just nu Ă€r att vara en spĂ„rbunden reklampelare för bilismen. Inte vill vi ha det sĂ„?
Fredrik Pettersson Àr S-mÀrkt opinionsbildare, verksamhetschef pÄ ABF och tidigare politisk redaktör pÄ Folket. Han skriver Äterkommande S-krönikor i tidningen