Medlemmarna i NMR hamnar ofta i bråk.
S-krönika
Vi skriver 2025 och världen är upp och ned. Rasistisk politik har blivit mainstream och fascistiska inslag allt vanligare från makthavare och tidigare rumsrena politiska grupperingar. Det finns all anledning till oro, mobilisering och motstånd mot dessa tendenser. Men också anledning till reflektion och eftertanke.
Varje reaktion har en motreaktion. Väljer vi att bemöta idioti, förtryck och våld med samma mynt löper vi stor risk att dra igång en ond spiral. Alla vi som tror på demokrati och antivåld väljer då också att ta konflikten på motståndarens spelplan och planhalva. Det är destruktivt, kontraproduktivt och det kommer mycket sällan något gott ur det. Någon har uttryckt ambitionen så här: låt aldrig elaka människors agerande vara ett skäl för dig att sluta vara snäll.
Det är lätt att bli hatisk, när man utsätts för hat. Att drabbas av impulsen att själv bli våldsam när man utsätts för våld. Men att stå för något annat är också att göra något annat. Att leva som man lär i de situationerna kräver verkligen disciplin, övertygelse och träning. Vi kan bättre, det vill jag verkligen tro.
Läs också intervjun med årets Selanderpristagare: Det är inte roligt att vara nazist när hela samhället är emot dig
Jag har en väldigt konkret exempel, ett eget.
För över tio år sedan kom en grupp nazister från dåvarande Svenska motståndsrörelsen (idag NMR) till Eskilstuna. De ställde upp med fanor och fanzine på sitt sedvanliga vis på Fristadstorget.
Det var mycket folk i rörelse just den här dagen och ganska snart uppstod hätsk stämning mellan de tillresta nazisterna och en växande grupp människor som provocerades av deras närvaro och budskap. Det märktes tydligt att nazisterna, som var långt färre än den grupp de hamnat i konflikt med blev nervösa och spända.
Plötsligt skriker någon av dem ut ett kommando och de ställer sig med ryggen mot varandra och sina fanor som lansar ut mot människorna omkring. Sedan går det ganska fort och det blir konfrontation – slag och sparkar från båda håll.
Nazisterna tar snabbt till flykten men en av dem snubblar mitt i steget och lämnas kvar, ensam mitt ibland den arga och upprörda folkhop han nyligen gett sig på.
Han kommer få stryk, ordentligt med stryk. Jag vet det, han vet det och hans så kallade vänner som redan är på flykt därifrån vet det.
I Eskilstuna tog nazisterna snabbt till flykten när de mötte motstånd. Men en av dem snubblar mitt i steget och lämnas kvar, ensam mitt ibland den arga och upprörda folkhop han nyligen gett sig på.
I ett stundens infall kliver jag fram till honom och skyddar honom med min kropp, tillsammans med två vänner drar vi upp honom från backen. Jag minns att han blödde från näsan, att den nog var av. Han var märkbart rädd men försökte hålla ihop.
Vi hjälpte honom på benen samtidigt som vi försökte hålla tillbaka gruppen som ville ge sig efter nazisterna. Han sprang iväg till sina ”vänner” som försvann bort hest skrikande ett klent och halvhjärtat ”hell seger”.
Jag minns att någon frågade varför vi hjälpte nazisten upp och i väg och jag minns att vi svarade: ”För att vi inte är som dom”.
Jag vill verkligen uppmana er som vill visa ert förakt och motstånd mot det rasistiska hatet, mot inskränkningar av demokratin att göra det på ett fredligt vis. Inte för att det är lätt, utan för att det är rätt. Visa dessa makthavare och rörelser att de inte besitter makten att söndra vårt samhälle, att deras svarta magi inte fungerar på det viset. Och visa de jävlarna att vi är större än dem, att vi i såväl ord som praktisk handling är demokrater.
För blir vi som dem, möter våld med våld och hat med hat – vad har vi då kvar att försvara?
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen.
Gör som damen. Försök övertyga medlemmarna i NMR om att de har fel på ett fredligt vis.
Fredrik Pettersson, S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen