Statsminister Stefan Löfven (S) med följe, strax innan söndagens sommartal. Foto:

Sänk tonen mot stora delar av oppositionen

Ledare
annons

När statsminister Stefan Löfven (S) meddelade att han efter fem år i Vasaparken i Stockholm tänkte sommartala i Eskilstuna, var det många som frågade varför.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Svaret kan givetvis vara ”varför inte?” – någonstans ska ju talet hållas. Men ett sommartal är för viktigt för att lämnas åt slumpen och sanningen är betydligt mer genomtänkt.

Eskilstuna har en stark arbetartradition, som Löfven utnyttjade till fullo. Efter en pressträff i ångmaskinhallen på Eskilstuna stadsmuseum, där stolar och bord trängts in mellan dieselmotorer, ångpannor och ”Myntpressen Mormor”, begav sig statsministern med entourage till Rademachersmedjorna, efter att Caroline af Ugglas värmt upp publiken, bland annat med allsång av ”Sånt är livet”.

Där, bland röda stugor och berättelser om den fattiga arbetarklass som en gång bodde och verkade i området, drog statsministern en röd tråd från smedjorna till Spotify. Han talade om hur industrin, med uppfinningar, innovationer och forskning, la grunden för ett begynnande välstånd, tillsammans med frihandel och tillväxt.

Lägg till Eskilstuna kommuns blocköverskridande styre, som nämndes i talet i samband med investeringar i skolor, förskolor och äldreboenden. Det är en modell som Löfven förvisso inte tänker reprisera – han vill helst att Moderaterna ska vara utanför regeringen – men det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna gärna ser en blocköverskridande lösning efter valet 2018.

Dit är det dock drygt ett år och på söndagen passade Löfven på att lansera veckans understatement: ”Vi har ett turbulent år framför oss,” sa han med udden riktad mot de borgerliga partierna, vilket stämmer om han med ”vi” menar regeringen.

Löfven riskerar att inom kort bli av med fyra ministrar, utöver Anders Ygeman och Anna Johansson som tvingades avgå i juli. Samtidigt hotar Vänsterpartiet att hoppa av budgetsamarbetet, om det inte kommer ett skarpt förslag om vinstförbud i välfärden, och här återstår fortfarande en del detaljer, även om civilminister Ardalan Shekarabi så sent som i dag förklarade att regeringen och V är överens om huvuddragen.

För det är inte kring vinstfrågan Löfven vill att valet och samhällsdebatten ska kretsa. Han vill hellre få till en konflikt mellan välfärd och skattesänkningar, och som ett led i detta målade han i helgen upp den felaktiga bilden av att den förra regeringen körde Sveriges ekonomi i botten, varefter S och MP har ägnat mandatperioden åt att städa upp.

Om Löfven på riktigt vill ha ett blocköverskridande samarbete är det dags att skruva ner volymen. Dessutom bör han sluta slå sig för bröstet och prata om ansvarstagande i samma andetag som han konstaterar att ”vi har lagt om migrationspolitiken”.

Grunden i den 180-gradiga svängningen är taget i bred politisk enighet och att S ville gå längre än delar av oppositionen när det kommer till att försvåra familjeåterföreningar är sannerligen ingenting att vara stolt över. Särskilt inte med tanke på att en ovanligt stor del av statsministerns sommartal med rätta ägnades åt att fördöma rasism och högerextremism, och åt att varna för att ”vi trubbas av, tappar vår medkänsla och börjar tolerera det oacceptabla”.

Här kan Löfven börja med att blicka inåt mot sin egen regering. Inte minst eftersom han i mitten av talet sa att ”det finns inget viktigare när man bygger för framtiden än att se till barnens villkor”.

Det gör inte den som försvårar för föräldrar och barn att leva tillsammans. Tvärtom tyder en politik som håller familjer åtskilda just på att man tappat sin medkänsla och börjat tolerera det oacceptabla.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

SocialdemokraternaStefan Löfven (S) Ledare
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka