Finland är, som vi i Sverige vet, ett land med fri press, rättsstat och en statsförvaltning som arbetar under lagarna och inte som partipolitiska hejdukar.
Finland är, kan man också säga, det som Ungerns härskare, Viktor Orbán, inte vill att Ungern ska vara.
Men nu har Orbán och hans eftersägare börjat påstå att Finland är ett land utan politiskt oberoende rättskipning. Hans statssekreterare, Zoltán Kovács, har fyllt på med att ”pluralismen i finländska medier är allvarligt hotad”.
För en regim som vill få invånarna att tro på sådant är det bekvämt att som i Ungern ha kopplat ett fast politiskt grepp om statlig tv och radio. Det underlättar också att ha utplånat nästan all oberoende och oppositionell dagspress och ha samlat det mesta av resterna i en ägarstiftelse – på papperet ett statsorgan, men i realiteten kontrollerad av det styrande partiet.
För sådana syften är det praktiskt att ha en ungdomsvän hemifrån byn, som belönats med feta regeringskontrakt och blivit mycket rik. Lörinc Mészáros är en oligark i en stil som påminner om Putinryssland.
Från nästan ingenting har han tagit sig in på den amerikanska affärstidskriften Forbes berömda lista över världens miljardärer, räknat i dollar.
Genom företag knutna till denne regimoligark kunde Orbán bli kvitt det som fanns kvar av betydelsefull oppositionell dagspress.
Tidningarna köptes upp, den viktigaste lades ned. Resten överlämnades till den stiftelse som Orbánpartiet har kontroll över. Så det lär inte bli så mycket motsägelser i den kvästa ungerska nyhetsförmedlingen när regimlojala medier deltar i Orbánpartiets angrepp mot Finland.
I EU är Finland nu ordförandeland. Ministern för EU-frågor, Tytti Tuppurainen, sade att medlemsländers brister när det gäller rättsstatsprincipen hör till det som ska tas upp under Finlands halvår som EU-ordförande. Då sattes det igång ungersk regimpropaganda där Finland påstås vara hycklare om fungerande rättsstat.
Orbánpropagandan är inte trovärdig. Att domarna i Finland formellt får sina förordnanden med presidentbeslut innebär inte att presidenten ägnar sig åt att packa domstolarna med partipolitiskt närstående jurister.
I Ungern finns mycket som både medier och EU:s revisorer har skäl att hårdgranska. Men det som mest tycks oroa Orbáns regim är förslag, med stöd bland annat av Finland, om att bidrag från EU:s fonder ska villkoras av att länderna fyller kraven på en rättsstat.
Ungern hade inte släppts in i EU om landet – när ansökan gjordes – hade styrts med de metoder Orbánpartiet nu använder för att befästa sin makt och hindra kritisk nyhetsförmedling.
Men Ungern har blivit EU:s största bidragsmottagare, per invånare räknat. Tecknen är många på missbruk av sådana stödmedel från EU för att gynna partinära affärsmän vid upphandlingar.
Orbáns parti försöker nu både misstänkliggöra Finland och uppträda inställsamt mot de kristdemokratiska och konservativa partierna, som de fortfarande tillåts dela partigrupp med. Från dessa partier vill man ha hjälp att slingra sig undan mer strikta krav som skulle leda till att Ungerns ekonomiska stöd från EU skars ned.
Hur M och KD agerar när den frågan ställs på sin spets kan bli intressant att se.