En av fallgroparna då det är tal om klimatet är att dra för stora växlar på den största teoretiskt möjliga klimatnyttan av någon viss teknik. Den kan göras till förevändning för att slippa ta itu med något mer obekvämt. Solenergi har enorm teoretisk effekt. Men verkningsgraden är låg.
Det är svårt att bygga ett industrialiserat lands elförsörjning på solpaneler. De gör nytta men håller inte som ursäkt för att ta lätt på trafikens utsläpp eller avfärda betydelsen av kärnkraft eller vindkraft.
Men det finns en fallgrop til: Att försumma något som globalt kan få stor betydelse för att det är otillräckligt som ensam lösning. Exempelvis att plantera och bruka mer skog.
Från FN:s klimatpanel IPCC finns en rekommendation att öka världens skogsareal med en miljard hektar. Det är en av många saker som skulle behövas för att klara Parisavtalets mål.
En schweizisk forskargrupp har i tidskriften Science redovisat ett försök att uppskatta realismen i IPCC:s hektarmål genom att analysera 80000 satellitbilder över mark och andra förhållanden. Finns så mycket yta där det är realistiskt att odla mer skog, utan att ta bort åkermark eller bebyggelse?
Det ganska osäkra svaret blevinte en hel miljard, men dock 900 miljoner hektar. Där skulle ny skog kunna binda två tredjedelar av den koldioxid somsläppts ut sedan 1800-talet.
Det skulle betyda mycket men inte alls räcka för att eliminera faran med de nu pågående utsläppen.
Den yta de räknat fram motsvarar hela USA inklusive Alaska. Sverigeslandyta är 41 miljoner hektar.
En del länder har satt igång stora skogsodlingsprogram. Fler borde göra det. Pakistan har nyligen börjat. Irland som var nästan totalt skoglöst har fått upp sin skogsareal från en procent till dryga tio och siktar på bortåt tjugo procent. Irland visar också hur klimatpolitik kan möta målkonflikter.
Där planteras nu nordamerikansk Sitkagran, som växer bra i fuktigt klimat nära havet. Det kan bli för ensidigt. Det krävs variation av trädslag och en hel del eftertanke för att ta hänsyn till andra naturvärden.
Sverige har mycket skog, men skulle förmodligen kunna öka skogsarealen med några procentenheter till, bland annat genom att flytta upp trädgränsen i fjällen till en nivå där den låg före den nedkylning av klimatet som var som strängast på 1600-talet. Sådant kräver eftertanke, och begränsningar för att ta hänsyn till rennäringen och botaniska naturvärden.
Sverige har visat hur aktivt skogsbruk kan bygga upp större och större virkesförråd och bli en positiv klimatfaktor som kompenserar för en stor del av den svenska produktionens och trafikens utsläpp. Så det är märkligt lite diskussion om saken, och det förekommer knappt några politiska åtgärder för ökad skogsplantering.
Globalt gäller att forskarna i Schweiz från de uppskattningsvis 900 miljonerna hektar drar av ett par hundra miljoner hektar där klimatändringar som är på gång kan väntas ge torka och annat som minskar främst tropisk skogsareal.
Å andra sidan kan det tilläggas att biomassan i skogen inte bara kan ökas med nyplanteringar. Så blir det även om god skogsvård efter svenskt och finländskt mönster blir mer allmänt utbredd runt norra halvklotet.