Behandlingen av de protesterande i Moskva i helgen var brutal även mätt med ryska mått: Runt 1 400 personer gripna, nattliga husrannsakningar och massivt övervåld är repression som Ryssland inte har sett på många år.
Bakgrunden till protesterna är valkommissionens beslut att stoppa ett antal oppositionskandidater från att ställa upp Moskvas lokalval 8 september. Kandidaterna mobiliserade till protester som gjorde att 20 000 personer kom ut på gatorna 20 juli – ett ovanligt stort antal i dagens Ryssland.
Regimen fick skrämselhicka, vägrade tillstånd till en ny demonstration och inledde rättsprocesser mot de organisatörer som inte backade undan, under den ovanliga brottsrubriceringen förhindrande av valkommissionernas arbete. Högprofilerade oppositionsledare, som Aleksej Navalnyj, togs i förvar under veckan.
Det hela kulminerade på demonstrationsdagen på lördagen med massgripanden och polisvåld.
Man kan inte alltid se en sofistikerad plan i myndigheternas agerande, där de noga avvägt hur hårt de ska gå fram och vilka effekter det kan ge. När polisstaten aktiverar sina repressiva mekanismer lever de lätt sitt eget liv.
Men det är ingen tvekan om att regimen är stressad. Ingen inbillar sig att oppositionen kan erövra makten i Moskva. En valkampanj i huvudstaden är dock ett tillfälle för politikerna att relativt obehindrat tala till en stor, i praktiken landsomfattande, publik.
Till saken hör att regeringens förtroendesiffror är i botten och att även president Vladimir Putins är en bit ifrån den nivå där han kan känna sig trygg. I det läget blir varje tecken på verkligt politiskt alternativ ett systemhot som systemet bekämpar med de enda metoder den känner till.
Men det kanske mest anmärkningsvärda är omvärldens reaktion, eller till stor del brist på den. Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) har markerat mot den ryska regimens agerande på Twitter. En talesperson för USA:s Moskvaambassad har gjort samma sak.
1 400 gripna och hundratals kvarhållna demokratiaktivister motiverar mer kraftfulla markeringar än så. Den ryska oppositionen och Kreml får inte ges intrycket att vi har slutat bry oss.