En kvinna ville komma in i en buss vid en ändhållplats på Varmdö. Bussföraren vägrade släppa in henne. Han hade rast och utförde muslimsk bön inne i bussen.
Kvinnan ska ha tagit ett foto på den bedjande föraren och gett det till Jan Sjunnesson, tidigare chefredaktör för SD:s tidning Samtiden. Han lade upp bilden på sin Facebooksida. Hatsajten Samhällsnytt, tidigare Avpixlat, och en annan SD-nära sajt plockade upp historien.
Då reagerade Stockholms trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M). Han ska ha ”nåtts av uppgiften” att en kvinna har anmält att hon blivit illa bemött av en bussförare. I stället för att släppa in kvinnan i bussen ska föraren ha ”utövat religiös aktivitet ombord på bussen”. Trots att trafikregionrådet lägger in brasklappen ”om uppgiften stämmer” markerar han mot föraren och kräver att Storstockholms Lokaltrafik, SL, ska ”gå till botten med det inträffade”.
Sakfrågan är mycket enkel. Bussförare har inte bara rätt till utan är skyldiga att ta raster. De regleras i lag och är en säkerhetsfråga, då trötta förare innebär en fara. Enligt företaget Keolis, som driver busstrafiken på Värmdö på uppdrag från SL och uttalar sig i tidningen Arbetet, innebär det inte att bussföraren inte får släppa på folk på bussen under sin rast. Men hon eller han är heller inte skyldig att göra det.
Keolis trafikområdeschef understryker att föraren inte gjorde något fel och har inga synpunkter på vad chauffören gör under sin rast. Det viktiga är att tiden används till återhämtning, vilket också är vad lagen säger.
Allt detta hade trafikregionrådet enkelt kunnat ta reda på, innan han började knattra på tangentbordet.
Efter Arbetets webbpublicering av den klargörande artikeln på onsdagen uppdaterar Kristoffer Tamsons sitt Facebookinlägg där han understryker att föraren inte har begått ”några formella fel". Men han menar ändå att bemötandet av kunden sannolikt inte var vad det borde ha varit.
Ja, så kan man förstås säga. Alternativt kunde Tamsons stanna vid att inget formellt fel har begåtts, i stället för att fortsätta kritisera en anställd med stöd i en anmälan från en person som uppenbart ogillar muslimer och som misstänkliggör dem i samarbete med figurer som Jan Sjunnesson.
Men vad var det som väckte Tamsons överhuvudtaget? I sin uppdatering skriver han att han reagerade på anmälan. ”Vi agerar inte på påståenden i sociala medier, som vissa har försökt antyda”.
Ja, att antyda är inte rätt i det här fallet. Det är mer motiverat att påstå. Den högst politiskt ansvariga i en jätteorganisation reagerar inte offentligt på en dussinanmälan från någon som inte blivit inläppt i en buss vid en ändhållplats. Mer sannolikt är att Tamsons svarade mot det han uppfattade som en efterfrågan från de upprörda i sociala medier och texter på hatsajter.
Och det handlar givetvis om islam. Här är Tamsons partikamrat, riksdagsledamoten Hanif Bali (M), mer tydlig. Efter att ha lagt upp fotot på Twitter och fått frågan huruvida bussföraren bad på sin rast, svarar Bali att det saknar betydelse. Det viktiga är att hindra "en aggressiv ortodox religion få fotfäste i det offentliga rummet", skriver Bali och manar till social intolerans mot detta.
Så ser demokratisk normupplösning ut. En toppmoderat svarar på lockrop från rasistisk undervegetation. En annan moderat angriper religionsfriheten. Andra moderater tittar bort.