Faktaresistens är ett begrepp som har snurrat runt ett tag i offentligheten. Det handlar om en motvilja hos folk att ta till sig en viss typ av information.
Men träffar ordet faktaresistens rätt? Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, föreslog under ett seminarium i Visby i måndags ett annat begrepp – kunskapsmotstånd. Människor säger inte ”nej tack” till fakta, menade hon, men är ofta ovilliga att ändra en stark övertygelse trots ny information.
Det är en bättre beskrivning av vad som händer. Vi sorterar, ibland högst medvetet, men lika ofta omedvetet, bort sådan information som hotar vår övertygelse och vår identitet.
Wikforss lyfte fram förnekelse av klimatförändringar och motstånd mot vaccin som typiska frågor där detta förekommer. Men hon resonerade även om invandringsfrågan som var huvudämnet för seminariet, arrangerat av den gröna liberala tankesmedjan Fores: ”Fakta och myter om migration”.
Hon påpekade att kunskapsmotstånd samverkar med desinformation och nämnde subtila metoder för detta, att det finns många sätt att ”skruva på verkligheten”, att säga falska saker utan att göra det öppet. Ett mycket vanligt sätt är att med hjälp av verkliga men väl valda historier, så kallad anekdotisk bevisföring, skapa en känsla av samhällstendenser.
Denna iakttagelse är kanske den allra viktigaste. Den här typen av anekdotberättande som opinionsverktyg har blivit oerhört vanligt och svårt att bemöta. Ta opinionstexter om ungdomar från problemområden som ger sig på unga från vanligtvis trygga stadsdelar. Skribenten hoppar till slutsatsen att det finns politiskt sprängstoff i detta, utan att hävda att fenomenet har blivit vanligare. Den slutsatsen, kopplad till den större, om det tidigare trygga Sverige som gjorts otryggt med invandring, ligger öppen för läsaren att dra. Men den uttrycks inte i klartext, för att skribenten ska slippa belägga sitt påstående med fakta eller få sin förenklade bild av orsakssamband ifrågasatt.
Att öka medvetenheten om sådana opinionsgrepp är ett första steg till en sakligare och smartare diskussion om komplicerade fenomen.