Behåll djurparkerna – men fokusera på bevarandet

Djur på flykt. Så kan man nog summera ett av flera andra teman det senaste året. I skånska Höör, min födelsekommun, var det vildsvin på flykt från Skånes Djurpark. På stockholmska Skansen slingrade sig en giftig kobra ut ur sitt terrarium. Nyligen flydde flera schimpanser från sitt hus i Furuviksparken utanför Gävle.

Djuren väckte lokalt eller nationellt intresse. I Höör oroade sig grannar till parken om djuren skulle vandra in i trädgården. Skansenkobran följdes med nationell medial uppmärksamhet. Experter om både det ena och det andra kallades in för att dra slutsatser om reptilens farlighet eller gömställe. I dessa två fall diskuterades djurparkernas existensberättigande knappt eller inget. Den debatten tog i stället fart efter att några av Furuvikschimpanserna i sitt flyktförsök sköts till döds av djurparkspersonalen.

Avlivning av flyende djur är inte alltid nödvändig. Det beror på djurets farlighet. Kanske hade parkpersonalen kunnat använda bedövningspilar, kanske inte. Sådant är svårt att veta utifrån.

Men Furuviksparken, och andra i djurparksbranschen, har skäl att fundera över sin säkerhet och se över sina rutiner. Uppenbarligen finns det djur som lyckats ta sig ut på vis människor inte tänkt på eller ignorerat. En del parker kanske borde läggas ner då de verkar brista i kompetensen att hålla djuren på ett säkert och någorlunda naturligt sätt.

Och hur är det med djurparkernas existensberättigande? För människor som är uppvuxna i städerna kan en del djurparker vara allmänbildande om vilka djur som kan finnas i svensk eller nordisk natur, eller för den delen på lantbruken. Parker med exotiska djur kan väcka intresset bland barn och unga för biologi eller andra naturvetenskaper.

En del opinionsbildare har kallat djurparkshållningen "grotesk" och "omoralisk". Inte sällan har de bilden av "djur i bur". Men så behöver det inte vara. Inhägnader kan vara större och bättre och naturliga beteenden kan uppmuntras. Parker kan på eget bevåg besluta om sådant. Eller så får nya lagar stiftas i riksdagen. Huruvida djurparker ska få ha kommersiella intressen kan säkert också diskuteras. Samtidigt är vinstintresse inte detsamma som brutalitet eller dålig djurhållning. 

När parkerna diskuteras glöms det ofta bort att djurparkerna också ofta är genbanker. Arter som är helt eller nära utrotning kan överleva tack vare bevaringsprogram i parkerna.

Den europeiska släktingen till bisonoxen, visenten, är Europas största landlevande djur. En gång i tiden var den spridd i stora delar av Europa. Men vid 1920 var den utrotad, förutom i djurparkerna. Genom intensiv återinplantering i Ryssland, Belarus, Ukraina, Polen och andra håll fanns det 2019 över 6 000 individer. Visserligen kan det diskuteras hur bevarandeprogram ska se ut. Kanske måste inte sådana bevarandeparker vara öppna för publik, annat än kanske skolklasser. Men utan djurparkerna hade visenten inte längre funnits i det vilda. Det är ett värdefullt bidrag till mångfalden.