â Det hĂ€r Ă€r en fungerande modell som vi anvĂ€nt i stĂ€llet för att skicka bidragsansökningar och fakturor fram och tillbaka.
Det sÀger Guifs sportchef CG Hjelm om att Eskilstuna kommun har betalat Guifhallens el i 13 Är till ett vÀrde pÄ mellan 500 000 och 700 000 kronor enligt tidningens uppgifter.
För Guif var modellen förstÄs utmÀrkt fungerande. Inga skrivna avtal, inga bidragsansökningar, inga föreningsfakturor gör att vÀldigt lite syns, inget granskas, inget ifrÄgasÀtts och omprövas. Pengarna rullar in.
Eskilstunas skattebetalare och andra föreningar ser nog lite annorlunda pÄ saken.
Guif kan inte tvÄ sina hÀnder genom att sÀga att man bara tog emot det som gavs. En överenskommelse har tvÄ parter, bÄda Àr ansvariga.
UpplÀgget Àr nÄgot av ett typexempel pÄ kommunala tillvÀgagÄngssÀtt som förhoppningsvis Àr pÄ vÀg bort: Den smidiga och snabba lösningen förseglat med ett handslag, utan tidsödande formalia och demokratiskt tjafs.
DÀrför bör man vara försiktig med ansvarsutkrÀvande frÄn kultur- och fritidsnÀmndens nuvarande ledning. Handskakningen skedde av allt att döma 2007, lÄngt före ordförande Marie Svensson (S) tid, och tycks ha hÄllits i det fördolda, samtidigt som hon och nÀmnden har gjort en hel del för att slÀppa in ljus i kommunens förehavanden med föreningar.
En kartlÀggning av föreningsstödet presenterades förra Äret, med en redovisning av hur mycket pengar alla 365 bidragsmottagande föreningar fick av kommunen 2017. Kontanta bidrag respektive subventioner av lokaler sÀrredovisas.
DĂ€r finns underlaget för en större diskussion och Guifs elrĂ€kningar Ă€r en pĂ„minnelse om behovet. För Ă€ven om den historien Ă€r vĂ€ldigt speciell sĂ„ visar den ett mönster â prioritering av idrotten i Eskilstunas föreningsstöd och begrĂ€nsad transparens.
Kommunen delade 2017 ut 78 miljoner kronor till föreningslivet. 50 miljoner av dem gavs till idrottsföreningar, frĂ€mst via lokalsubventioner. Dessa utgör 55 procent av det totala föreningsstödet. Det Ă€r en stödform som Ă€r svĂ„röverskĂ„dlig för utomstĂ„ende och, nĂ€r det gĂ€ller anvĂ€ndning av kommunala lokaler, inte alltid lĂ€ttberĂ€knad. Ăr det inte bĂ€ttre att föreningarna fĂ„r en större andel eller alla bidrag kontant?
Den ekonomiska prioriteringen av arenaidrotten kan vissa tycka Àr rimlig. Det Àr dyrt att bygga och anvÀnda idrottsanlÀggningar.
Men fördelningen kan Àven provocera, nÀr man ser hur exempelvis sociala organisationer tvingas göra mer för utsatta mÀnniskor nu under krisen samtidigt som epidemin stryper deras övriga inkomstkÀllor.
Allt detta behöver ses över.