På torsdagskvällen läste finansminister upp Elisabeth Svantesson upp det tal som hennes partiexpedition sedan distribuerade via TT.
Som också framgick i SVT:s Rapport sade hon då detta som beskrivning av Socialdemokraternas tilltänkta försök att få mindre boendesegregation: ”Vill du ha … tvångsförflyttningar från villa till betongförort?”
Ett ord som ”tvångsförflyttningar”, hur kan något sådant hamna i ett statsrådstal, framfört av en finansminister? Med vad slags rättsligt tvång skulle staten eller kommunen kunna tvinga någon att flytta från sin ägda villafastighet och därefter tvinga vederbörande att bosätta sig i någon viss hyreslägenhet?
Minsta försök till eftertanke borde få både en finansminister och andra att inse det helt verklighetsfrämmande i att Socialdemokraterna eller några andra i den svenska demokratiska rättsstaten skulle ge sig in på något sådant. Fast det pågår just nu en slagordsagitation där etiketten ”tvångsblandning” ska kletas på motståndare.
Men att det låter så i gränssnittet mellan Timbro, SD och Svenska Dagbladet borde ju inte kunna vara en ursäkt för att en finansminister belastar sitt ämbete med att uttrycka sig på den nivån.
Så något helt annat. Det har, även i Almedalen, använts åtskilliga hårda ord om den höjning med några hundralappar av högkostnadstaket i läkemedelsförmånen som gäller från och med 1 juli 2025. En sådan ändring kan man förstås ha olika uppfattningar om. Men när Magdalena Andersson tar detta som exempel på att regeringen skulle vara socialt hänsynslös skulle det vara klädsamt om hon också upplyste om vad hon själv och den socialdemokratiska riksdagsgruppen så sent som i höstas kom fram till. Nämligen att de skulle godkänna ändringen av högkostnadsskyddet.
Den hör ihop med den årliga överenskommelsen mellan regeringen och regionerna, företrädda av SKR, om kostnaderna för läkemedel. Där verkar SKR:s socialdemokrater ha varit införstådda med statens bidrag på dryga 41,1 miljarder. Ett avdrag hade då gjorts med 460 miljoner för höjningen av högkostnadstaket, men ett påslag till regionerna för en del andra kostnader gav sjukvården 1,6 miljarder.
I den socialdemokratiska partimotionen om regeringens budgetförslag hösten 2024 fanns mängder av ändringsyrkanden, men vad gällde läkemedelsförmånen godtog de regeringens förslag utan ändring.
Sedan bytte de hastigt åsikt. Så kan man ju göra. Men det verkar som om valtaktiken tog över den bedömning de själva nyss hade gjort av själva sakfrågan