Skolinspektionen är bra på att identifiera problem. Däremot är den dålig på att följa upp. Foto:

Skolinspektionen måste ha muskler

Ledare

Skolinspektionen är bra på att identifiera problem. Däremot är den dålig på att följa upp.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Det betyder att skolorna skriftligt kan beskriva hur de har gått till väga för att lösa brister, utan att någon kontrollerar att det är sant. I enkätsvar från lärare framkommer att vissa åtgärder som huvudmannen har redovisat för Skolinspektionen aldrig har genomförts. 2013 ansåg inte ens en fjärdedel av inspektörerna att uppföljningen säkerställde att problemen hade åtgärdats. En del skolor tar så lätt på kritiken att de inte ens bemödar sig att skriva egna svar. I stället skickar de in uppenbara plagiat från andra skolors återrapportering.

Ovanstående är inte löst skvaller, utan uppgifter från Riksrevisionens senaste granskning, som publicerades tidigare i veckan.

Rekommendationerna till Skolinspektionen, så att de kommer till rätta med problemen, är inte direkt raketforskning. Det handlar exempelvis om att avsätta resurser för uppföljningsarbete, lägga in uppföljning i planeringen och ta fram en samsyn för vilka slags ärenden som alltid ska innebära återbesök på skolorna.

Dessutom menar Riksrevisionen att Skolinspektionen inte bör avsluta sina uppföljningar förrän felen är lösta.

Med all respekt för Skolinspektionen, som sannolikt försöker göra en bra insats, är detta saker som borde vara självklara för en myndighet som ska se till att de skattepengar som avsätts för att inspektera skolor ger mesta möjliga pang för pengarna. Om många skolor anser att de kan strunta i det som står i rapporterna kan Skolinspektionen lika gärna strunta i att skriva dem, för som riksrevisor Helena Lindberg säger på Riksrevisionens hemsida görs det stora ansträngningar för att identifiera brister. Då ”kan det knappast anses vara ett effektivt användande av statliga resurser att avsluta ett ärende utan att säkerställa att åtgärderna har fungerat”.

Det är en utmärkt beskrivning av situationen och en lösning, förutsatt att staten inte vill tillföra mer resurser, är att Skolinspektionen börjar göra färre kontroller, som följs upp ordentligt, och slutar lägga ner tid på gedigna granskningar som bara används som hyllvärmare.

Ytterligare en sak som Skolinspektionen bör göra, dels för sin egen skull men framför allt för elevernas, är att oftare än i dag använda sitt yttersta vapen och stänga skolor som inte lever upp till kraven samt inte omgående åtgärdar sina brister.

Det förutsätter dock ordentliga uppföljningar, så att skolor inte kommer undan med att säga att allt är fixat och klart, samtidigt som de fortsätter som om ingenting har hänt. Alternativet är att skattepengar även i framtiden används för att identifiera brister och åberopa åtgärdsplaner, som vare sig lärare eller elever ser röken av.

Läs också

( 6 st )

Läs mer om dessa ämnen

SkolinspektionenLedareskola och utbildning
Relaterat