Primärvård med fastläkare är en av de många reformerna i arbetsprogrammet som utarbetats av S, C, L och MP. I ett sådant system är en läkare i primärvården patientens doktor, med överblick över behandlingar och medicinering. Foto:

Stärkt primärvård kan avlasta sjukhusen

Ledare

I politiken ställs nu siktet in på en primärvårdsreform som ska se till att fastläkare – även kallade husläkare – till sist blir något som blir allmänt genomfört.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Vill läkarnas organisationer då göra sitt för förbättrad folkhälsa och bättre sjukvård? I så fall duger det inte att rikta alla krav mot andra och hålla tyst när en del i den egna yrkeskåren bidrar till problemen.

Primärvård med fastläkare är en av de många reformerna i arbetsprogrammet som utarbetats av S, C, L och MP. I ett sådant system är en läkare i primärvården patientens doktor, med överblick över behandlingar och medicinering. Primärvården ska i tid uppmärksamma patienter med sjuklighet eller behov av en mer hälsosam livsstil. Den ska finnas nära patienten, arbeta förebyggande och bidra till att undvika onödiga sjukhusvistelser.

Det ser bra ut att ordförandena för både Läkarförbundet och Läkaresällskapet kunnat skriva ett debattinlägg i Dagens Nyheter (24/2) ihop med företrädare för Distriktsläkareföreningen och Svensk förening för allmänmedicin, om bättre finansiering och stärkt rekrytering till en primärvård med fastläkarmodell.

Att primärvården "är underdimensionerad, underfinansierad och kännetecknas av brist på allmänläkare" är just vad som länge sagts från dem som önskat en starkare primärvård med fast läkarkontakt för alla. Men att kräva mer pengar till en nivå i sjukvården, utan att kännas vid att det då behövs mindre personal och pengar på andra ställen, är att göra det bekvämt för sig. Det som förebyggs behöver inte botas. Det som behandlas i tid på vårdcentraler behöver ofta inte remitteras till specialist på sjukhus. Den som lätt får kontakt med primärvården kan väntas göra färre onödiga besök på sjukhusakuten – och färre skickas dit om samarbetet är bra mellan primärvård och kommunens äldrevård.

Önskemål från politiskt håll om starkare primärvård har funnits i årtionden. Men de har inte rubbat att läkare i hög grad i stället anställts på sjukhus, medan allmänmedicinen (som primärvården vilar på) haft svårt att hävda sig i personalrekrytering och läkarutbildningar. Så vad betyder påskrifterna på DN-artikeln av Läkarförbundets och Läkarsällskapets ordförande? Det återstår att se. Kommer andra läkarsammanslutningar, som inte företräder primärvården, att motarbeta eller att stödja primärvårdsreformen?

Organisationerna borde inte skygga inför att en del i deras medlemskår har föredragit arbete i nätläkarbolag, där affärsidén är att undvika det som är mer krävande och aldrig träffa en patient personligen: Särskilt inte de svårbehandlade, arbetskrävande, gamla, multisjuka och föga datorvana.

Såväl nätläkarbolag som stafettläkartillvaro är motsatsen till kontinuitet och fastläkartanke. Läkarorganisationerna borde aktivt medverka till att rycka bort sådana ekonomiska stimulanser som främjar arbete med inga eller bara tillfälliga personliga möten i samma rum som patienter.

Alla landsting har numera en ekonomisk styrning av primärvården, på samma sätt för landstingsdrivna som för privata vårdcentraler. Det är en mycket bra metod för att göra resurser tillgängliga för dem som behöver dem bäst, beroende på ålder, sjuklighet eller socioekonomiska förhållanden, liksom för att ställa krav så att det verkligen blir en inriktning på att förebygga och på att motarbeta livsstilsorsakad ohälsa. Sådan styrning är inte alltid bekväm. När det från organisationerna sägs vara en central sak att styra mindre detaljerat och lämna utformningen till professionen kan det väcka misstanken att det finns en önskan att vrida sig ur det som styr till besvärligare patienter – eller till ämnen som kost-, dryckes- och rökvanor, där det kan ta emot att tala klart språk med patienten.

Mer förståelse borde läkarorganisationerna däremot få från de politiska partierna när det gäller att landstingens organisation SKL bör avstå från att motsätta sig nationella krav på fastläkarsystem eller nationell finansiering av utbildningstjänster.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

LandstingetLedareMedicinsjukvård och hälsa
Relaterat