Stefan Löfven läser upp sin regeringsförklaring och presenterar sin regering i riksdagen. Foto:

Två i regeringen för de fyras politik

Ledare

Stefan Löfvens (S) andra regering skiljer sig relativt lite från hans första.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

På finans-, utrikes-, justitie-, arbetsmarknads- och försvarsdepartementet är det oförändrat chefskap. Även på utbildnings- och på socialdepartementet är det i stort samma ansikten, med vissa förändringar av portföljerna främst på grund av utbildningsminister Gustav Fridolins (MP) beslut att lämna politiken.

I avvägningen mellan kontinuitet och förnyelse lutar Löfven starkt mot det förra. Några saker förtjänar dock att lyftas fram:

Isabella Lövin (MP) hamnar där hon hör hemma, som miljöminister och chef för miljödepartementet, från att tidigare ha haft en mer diffus roll på Utrikesdepartementet.

Regeringen tillförs värdefull erfarenhet från kommunpolitiken. Den nya kulturministern Amanda Lind (MP) och den nya jämställdhetsministern Åsa Lindhagen (MP) har varit kommunalråd i Härnösand respektive Stockholm.

Anders Ygeman (S) gör comeback i regeringen som energi- och digitaliseringsminister på det nya infrastrukturdepartementet. Portföljen kan synas anmärkningsvärd, med tanke på att han fick lämna den förra regeringen efter en skandal som rörde bristerna i IT-säkerhet på Transportstyrelsen. Dock ligger IT-säkerhetsfrågorna i strikt mening hos den nya inrikesministern Mikael Damberg (S) på justitiedepartementet, medan Ygemans ansvarsområde mer handlar om infrastrukturaspekterna av energiförsörjningen och utbyggnaden av bredband.

Ygeman är samtidigt en av de mest inflytelserika socialdemokratiska politikerna och möjlig framtida partiledare. En sådan person vill Löfven gärna ha i regeringen, för att låta honom leda och synas.

Utmaningen blir att hitta en ersättare till Ygeman som gruppledare i riksdagen, som blir en särskilt viktig post med tanke den nya relationen till Centern och Liberalerna.

EU-frågorna flyttar från UD till statsrådsberedningen, där de låg under Fredrik Reinfeldts (M) regeringar. EU-minister blir Hans Dahlgren (S). Båda besluten är välkomna. EU-samordningen är inte en utrikespolitisk fråga utan spänner snarare över hela inrikespolitiken. Statsrådsberedningen, nära statsministern, är en naturlig placering. Hans Dahlgren, mångårig politisk topptjänsteman och diplomat, har också den kunskap och erfarenhet som kommer väl till pass på denna befattning.

Statsministerns regeringsförklaring var i vanlig ordning en pregnant historia. Allt skulle in och allt trycktes in, hela 73-punktsöverenskommelsen med Centern och Liberalerna och lite till.

De många punkterna med ursprung i Centerns och Liberalernas program gjorde det än tydligare att de två partierna är en nästan lika viktig del av regeringen som Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Annie Lööfs (C) tal om Centern som oppositionsparti i intervjuer utanför kammaren lät än mer egendomligt.

En fråga stack ut under Stefan Löfvens uppläsning från talarstolen. Statsministern påminde om att det var på dagen för 17 år sedan som Fadime Sahindal hedersmördades och citerade ett stycke ur det tal som hon höll i riksdagen en kort tid före mordet.

Löfven medgav att de offentliga insatserna mot hedersförtrycket inte har varit tillräckliga. Han lovade skärpa straffen, öka kunskapen förstärka arbetet i socialtjänst och skola.

Sådant tal förpliktigar. Nu gäller det att leverera.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

SocialdemokraternaregeringenCenterpartietLiberalernaMiljöpartietAnnie Lööf (C) Stefan Löfven (S) InrikespolitikLedare
Relaterat