En människa som ber om hjälp får aldrig reduceras till en ordningsstörning. Foto:

Tveksam dom om tiggeriförbud

Ledare

Det är svårt att se på vilket sätt en människa som tigger stör den allmänna ordningen. Inte minst eftersom en person som står vid samma affär med en insamlingsbössa från en hjälporganisation inte anses göra det.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Visst kan extrem fattigdom vara jobbig att se. En del bosättningar som uppförts av så kallade EU-migranter har varit olagliga. Några som tiggt har utsatts för våld, medan andra varit offer för människohandel.

Men inget av detta betyder att en man eller kvinna som ber om hjälp bör kunna klassas som en ordningsstörning i sig själv. Det var också vad de lägre rättsinstanserna – länsstyrelse, förvaltningsrätt och kammarrätt – kom fram till, till skillnad från Högsta förvaltningsdomstolen som på måndagen meddelade att Vellinge får införa tiggeriförbud inom vissa områden.

Domen betyder alltså inte att det är fritt fram att införa generella tiggeriförbud. Trots det är utfallet olyckligt och det kommer sannolikt att få genomslag utanför Vellinges kommungräns.

Enligt SVT:s undersökning från i våras ville de styrande i drygt var fjärde kommun ha tiggeriförbud, exempelvis Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström (S). Samma tongångar hörs i Eskilstuna, som i somras klubbade igenom att det ska krävas tillstånd för passiv pengainsamling, vilket snart ska prövas av förvaltningsrätten.

En annan sak som skaver är att domen väcker frågor. Samtidigt som Vellinge får införa lokala tiggeriförbud, står det uttryckligen att innehållet i en ordningsföreskrift inte får innebära obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Vidare framhålls i förarbetena att kommunerna bör avhålla sig från att besluta om föreskrifter som är onödiga och att det därför är angeläget att kommunerna noga prövar om de verkligen behövs.

Därmed borde Vellinges tiggeriförbud ha diskvalificerats även i högsta instans. De lokala ordningsföreskrifterna får inte syfta till någonting annat än att upprätthålla den allmänna ordningen.

Dock får kommuner införa regler i förebyggande syfte och det är här Högsta förvaltningsdomstolen gör en annan bedömning än de lägre instanserna. Medan länsstyrelsen, förvaltningsrätten och kammarrätten avslog förbudet, med motiveringen att Vellinge inte lyckats visa att tiggeri stör, menar Högsta förvaltningsdomstolen att kommunen inte måste göra det för att få införa förbud.

Principen är i vissa fall rimlig. Exempelvis när det kommer till alkoholförtäring och uppförande av högtalaranläggningar, som baserat på tidigare erfarenheter från andra platser kan antas medföra ökade risker för bråk respektive höga ljudnivåer.

Däremot är det tveksamt om passiv pengainsamling verkligen kan anses vara en ”ordningsstörning”, när alla vet att förbudsivrarna varken anser att det är ljudnivån eller eventuella slagsmål som är problemet. Som en av Vellinges invånare säger till Kvällsposten har kommunen ”bara en tiggare och hon har inte gjort någon något ont. (…) Det är nog ens egna lilla samvete som plågas”.

I domen hänvisar Högsta förvaltningsdomstolen även till det kommunala självstyret och skriver att en kommuns bedömning endast bör underkännas om den är klart för ingripande på den aktuella platsen. Därför kommer domstolarna i framtiden att behöva fundera både en och två gånger över var gränsen går för vad som är rimligt att göra i förebyggande syfte.

En människa som ber om hjälp får aldrig reduceras till en ordningsstörning.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

InrikespolitikLedareTiggeri
Relaterat