Utsatta kvinnor behöver bostad

Ledare

I går berättade tidningen om kvinno- och ungdomsjouren Malva i Flen, som bland annat tar emot kvinnor och barn som är i behov av akut hjälp – om det finns plats.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Eftersom jouren bara har två skyddade boenden, men planerar för ett tredje, tvingas medarbetarna att säga nej till en del som vänder sig till dem, vilket tyvärr inte är unikt för Flen. Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, avvisade kvinnojourerna över 1 100 personer under 2017 på grund av platsbrist.

Den beror bland annat på att antalet dagar som kvinnor och barn bor i jourlägenheterna ökar. Något som i sin tur beror på att det är svårt att hitta nya permanenta boenden till kvinnor som flyr från misshandlande män, eftersom många kommuner inte lyckas få fram bostäder och de skyddsbehövande i regel har sämre ekonomi än genomsnittet.

Dessutom är det inte ovanligt att en våldsutsatt kvinna bör byta kommun för att komma bort från sin plågoande.

Den bromsklossen måste hyvlas ner. Om utvecklingen går åt rätt håll kommer landets kvinnojourer snart att få mer att göra.

Det låter kanske paradoxalt, men enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, har var fjärde kvinna varit, eller är fortfarande, utsatt för brott i nära relation. Bara cirka 4 procent bland de utsatta – både kvinnor och män – uppgav 2012 att de hade polisanmält, vilket visar på ett stort mörkertal.

Därför är det oerhört viktigt att kvinnojourerna har de resurser som de behöver för att kunna möta utsatta kvinnors behov. I ett första skede med en trygg plats att landa på, men senare även genom att vara med som stöd vid en polisanmälan och rättsprocess.

Alternativet är att många kvinnor fortsätter att stanna kvar i skadliga och till och med livsfarliga relationer. Sedan år 2000 har i snitt 16 kvinnor per år dödats i Sverige, varav 80 procent har skett i hennes eller partnerns hem.

Det dödande slaget kommer sällan som en blixt från klar himmel, utan är kulmen på en lång period av våld och hot, och nästan hälften har föregåtts av polisanmälningar. Det betyder att de borde ha gått att förhindra, förutsatt att kvinnan hade fått ordentligt skydd. Även om bara en av fem anmälningar leder till åtal, enligt en granskning från bland annat Åklagarmyndigheten och Polisen, behöver inte åklagare misstänka att ett brott redan har begåtts för att besluta om kontaktförbud.

Den hälft som inte har polisanmält är sannolikt svårare att nå. Där krävs dels att yrkeskategorier som kommer i kontakt med kvinnor som utsätts för misshandel lär sig att känna igen varningssignalerna. Dels informationskampanjer från exempelvis polis och kvinnojourer som bland annat uppmanar kvinnor att inte lida i tysthet, utan att polisanmäla och/eller vända sig till en kvinnojour.

Väl där måste hon få omedelbar hjälp.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

Internationella kvinnodagenKvinnovåldLedare
Relaterat