Antalet svenskar som säger att de har utsatts för sexualbrott har ökat kraftigt under de senaste åren. Det visar den årliga Nationella trygghetsundersökningen, NTU, som Brottsförebyggande rådet gör.
Vad beror ökningen på? Ett inte helt ovanligt svar är ökad asylinvandring. Det uttrycks inte alltid i klartext, särskilt inte i debattens mittfåra, utan gärna underförstått, mellan raderna.
En snabb titt på siffrorna visar att en sådan förklaring är orimlig. En uppskattning utifrån NTU för 2014 säger att 76 000 svenskar utsattes för sexbrott det året. 2016 var antalet 181 000, en ökning med 105 000.
Under 2015 och 2016 kom det sammanlagt 191 000 asylsökande till Sverige. För att förklara ökningen i antalet utsatta med ökningen i asylinvandringen krävs att en mycket hög andel av dem som sökte asyl de åren är sexbrottslingar, och ett antagande att inte bara de unga männen utan även en betydande andel asylsökande äldre, kvinnor och små barn ägnar sig åt detta.
Det går förstås att titta på andra siffror som antalet uppehållstillstånd oavsett grund, ta hänsyn till ursprungsländer, räkna in fler år och så vidare. Men hur man än räknar kräver det att man antar en överrepresentation i brott i dessa invandrargrupper på nivåer som ingen någonsin hört talas om. Det vi vet av tidigare genomgångar är att 99,5 procent av de utrikes födda inte misstänks för sexbrott i Sverige.
Den suggestiva bilden av den farlige flyktingen från ett land långt bort är dock stark. Enkel matematik och logik biter inte på den. Här krävs svart på vitt från en auktoritativ källa.
I veckan kom det en sådan studie från Brottsförebyggande rådet. I vissa delar är den en reaktion på de offentliga gissningarna. ”Med hänsyn till den offentliga debatten om sambandet mellan flyktingtillströmningen 2015 och ökningen av polisanmälda och rapporterade sexualbrott i NTU, har Brå gjort vissa övergripande analyser för att försöka pröva frågan”, skriver Brå men finner inte ”att flyktingtillströmningen 2015 skulle kunna svara för annat än en liten del av ökningen i den rapporterade utsattheten i NTU 2016”.
Forskarna kommer fram till det bland annat genom en variant av uppskattningen ovan: Förändring av brottsutsattheten i relation till asylinvandringens storlek och kända överrisker för brott i olika befolkningsgrupper.
Rapportförfattarna konstaterar även att det under samma tid har skett en ökning av inrapporterade sexbrott som begåtts mot svenskar utomlands.
Vad kan då förklara att så pass många fler svenskar uppger att de har blivit utsatta för sexbrott? Först gäller det att skilja på allvarsgrad. Det som Brå kallar ”de mest allvarliga brotten” – sådana som den utsatte själv kallar våldtäkt eller där hot, våld eller fasthållning förekommit, eller där personen utnyttjats utan att kunna försvara sig – ligger relativt stabilt över tid men har ökat lite sedan 2011. Statistik över personer som sökt vård på grund av sexövergrepp bekräftar den bilden.
Övriga sexbrott kan exempelvis vara ovälkomna kommentarer av sexuellt slag, text och bild som skickas över nätet, sexuella trakasserier på arbetsplatsen, blottning, tafsande och ”tjatsex” utan våld eller hot. Desakerna förekommer givetvis även i kombinationer.
Brås rapportförfattare är försiktiga i sina slutsatser men försöker ändå förklara utvecklingen. Det som sticker ut är ändrade umgängesmönster, som ökad användning av smarta mobiler, men framför allt ökad uppmärksamhet kring sexbrott. Exempelvis går det att se samband mellan upprop som #meetoo, #tafsainte och #fatta och fler anmälda brott. Dessa toppar är tillfälliga men kan sammantaget förändra synen på sexbrott även långsiktigt.
Här är en beskrivning av ett polisanmält brott:
”Målsägaren är hemma hos en vän för att se på tv, umgås och dricka några öl. Hon har varit hos honom tidigare. De sätter sig i soffan och efter en kort stund flyttar vännen närmare och började ta på målsägaren. Han tar på henne överallt på kroppen, och tar även hennes hand och vill att hon ska röra vid honom. Då säger målsägaren ifrån och drar undan sin hand. Vännen försöker övertala henne och säger att hon ska slappna av och att det kommer att vara skönt. Målsägaren reser sig då upp och går därifrån.”
För ett antal år sedan skulle det mycket till för atten sådan händelse skulle polisanmälas. När jag gick igenom sexbrottsanmälningar i Södermanland under ett år i början av 2000-talet såg jag inget alls av det slaget – ett ofredande mellan bekanta där ”inget hände” som det gärna hette. Tröskeln för att uppge det i NTU är förstås lägre men den finns även där.
Att ökningen i upplevd utsatthet för sexbrott förklaras med att fler händelser – med rätta – ses som brott är bara ett antagande. Men det är ojämförligt bättre underbyggt än den där andra viskningsleken.